I det "inträdespaket" som jag fick från förbundet ingick senaste numret av tidskriften Författaren, nr 6/2013. Det ställer den intressanta frågan "Vad får det kosta?" vilket förstås har flera betydelser, bland annat hot mot yttrandefriheten.
Men en ofrånkomlig betydelse är frågan om vad man får och kan ta betalt som författare. Tidskriften Författaren, språkrör för Författarförbundet, driver förstås ståndpunkten att man ska ta betalt enligt rekommendationer för ett framträdande, vilket innebär ett arvode på 6.000 kr inkl. sociala avgifter. Samtidigt har man då verkligheten där många inte kan eller har råd (eller ens vill) betala fullt ut för författarens tjänster.
Det här är en känslig fråga inte minst för mig som ansvarig utgivare för en liten litterär tidskrift, Aurora (som nyss kommit ut med sitt nya - försenade - nummer 4/2013 med temat "Mer om romantiken"). Vi saknar helt och hållet kulturstöd och är helt beroende av prenumerationer. Prenumeranterna består nästan helt av det nu något sjunkande medlemsantalet i det litterära sällskapet Romantiska förbundet. Att vi saknar tidskriftsstöd trots medverkan under senare år av några av Sveriges främsta författare ser jag som litterär diskriminering eller om man ska vara snäll - någon form av litteraturpolitik. Men det faktum att vi helt och hållet saknar kulturstöd gör att vi omöjligt kan betala någon form av honorar, det säger sig nästan självt!
Om man tittar historiskt på det författarfackliga så är det tydligen så att Författarcentrum vid sitt bildande krävde att författaren skulle få betalt med 200 kr vid ett offentligt framträdande. Det motsvarar i 2010 års penningvärde ca 1.640 kr enligt uträkningar som går att göra. I runda slängar kan man säga att det i dag skulle motsvara ett arvode på cirka 2.000 kr. Eftersom det rekommenderade minimiarvodet i dag är 6.000 kr är det något som skorrar här. Jag tycker stora institutioner gott kan betala denna summa, men ideella organisationer hamnar i en gråzon där vi inte kan betala ens i närheten av denna summa, hur mycket vi än skulle vilja.
Jag tycker därför det borde finnas ett slags mellanrum för diskussion, där man kan diskutera rimliga honorar i såna situationer där det är mycket små och fattiga kulturaktörer som bjuder in. Alla som inte har råd att betala förtjänar inte att utmålas som skurkar. Det högst tvivelaktiga ligger nog snarare på statlig och landstingskommunal nivå när man ser till hur kulturstöden fördelas.
1 kommentar :
Det finns ett lägsta rekommenderat arvode (2800:- inklusive sociala avgifter) för framträdanden på upp till femton minuter (t ex en uppläsning). Det är kanske inte så långt från de lägsta 200:- som författarcentrum inledde sin bana med.
När jag (och flera andra jag känner) håller föredrag rättar jag ofta munnen efter matsäcken, bibliotek, skolor o dyl får betala enligt författarförbundets rekommendationer medan andra, (pensionärsföreningar, litterära tidskrifter m fl) kommer billigare undan efter diskussion och överenskommelse.
Ofta vid föreläsningar för en äldre publik brukar jag sälja många böcker (det ökar ju på arvodet på sitt sätt).
Jag tycker att det är rätt av författarförbundet att ha en hög men rimlig ribba för arvoden, det är ju deras uppdrag att kämpa för författarna.
Och, så klart, mer pengar till kulturen gör att fler har råd att betala.
Skicka en kommentar