radiopriset

alltså idag slog mig frågan, om berättelserna om unga kvinnor skrivits av män, hade de blivit annorlunda recenserade/mottagna, främst av männen då?

idag blev jag faktiskt intresserad av att läsa Therese Bohmans bok, efter att de snackat runt och ikring den, men att det av - som jag hör det - männen ses som gnäll och att hon vågar tycka att hon är förmer än där hon är,

hade det varit en man så hade det lugnt varit, oh en kämpande ung man som strävar mot sitt mål att bli författare, hur många såna böcker finns det inte :)

men det var svårt att se för en del av juryn, att hon inte bara finner sig i sin lott utan faktiskt iscensätter situationer,

små små saker som blir så tydliga, när jag lyssnar

jag tror nog att vi behöver fler böcker av det här slaget, kvinnor som helt enkelt tar för sig, så ser jag Kalmars Jägarinnor också, de har en trygghet i att känna sin omgivning, men beter sig som gangsters, som män, ett löst sammansatt gäng som består av kvinnor men är som vilka killar som helst