Nu efter att ha sett filmatiseringen i fyra delar av Gentlemen & Gangsters på SVT under nyår- och trettonhelgen så undrar jag om det inte trots allt är Klas Östergren själv som har svårast att gå vidare, så upptagen verkar han vara av att lotsa fram sitt gamla verk till en ny publik, så involverad har han varit i filmatiseringarna. Jo, resultatet blev ju lyckat trots de lite klichéliknande kvinnorollerna, medryckande, dubbelbottnat. Jag tillåter mig att gilla Gentlemen igen. (Finns förstås på SVT Play.)
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
2016-01-11
Klas Östergren
Jag minns hur sur Klas Östergren blev när man mötte honom på krogen under slutet på 80-talet (eller om det var början på 90-talet) och medgav att man bara hade läst hans fyra-fem första romaner, inklusive Gentlemen. Han kände sig – fick jag intrycket – nästan nedtyngd och förnedrad av framgången med Gentlemen, han hade vunnit en publik som inte släppte honom fri. Han ville gå vidare. Fullt förståeligt, jo. Problemet var bara att jag som läsare och fan inte hittade samma glöd i de närmast följande verken, och jag tror inte jag var ensam om det: jag provade på att läsa dem men de tog mig inte alls som Attila, Ismael, Fantomerna och Gentlemen hade gjort – så jag kastade dem ifrån mig. Den pastischliknande Fattiga riddare och stora svenskar gjorde väl inte någon människa glad, och sedan bytte hans skrivande riktning totalt och blev Österlen-baserat, landsbygdsskildringar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
2 kommentarer :
Gangsters och Den sista cigaretten är ännu roligare.
Det jag tar åt mig hos KÖ är hans fina, visa behandling av människor. Aldrig något moraliserande yl, alla är accepterade. Och väldigt många olika "syndare" är med. Ja, så tror jag på KÖ, som den där människan med vidd i. Hur upp-och-ner han är som författare bryr jag mig oändligt mycket mindre om.
PS: Filmatiseringen var inte särskilt bra, trots många goda skådespelar-insatser.
Dagen efter min misslyckade studentexamen gav jag mej i kast med Gentlemen som jag fått i gåva av min brors flickvän (tack, Karin!) Jag hade tidigare läst Ankare som jag tycker är en lysande roman, håller också Handelsmän och partisaner mycket högt (slutet är tårdrypande vackert). Och Veranda för en tenor. Den sista cigaretten och Twist är också jättebra. Gangsters hade jag lite svårt för och Gentlemen är givetvis en klassiker. Klas Östergren är en av mina absoluta favoritförfattare. Häromveckan i Stockholm (byte på Gamla stans tunnelbanestation, på väg till Forsgrenska badet) blev jag nästan nersprungen av Klas Östergren (antagligen på väg till Akademiens lunch, det var torsdag), han kände inte igen mej, och det är inte så konstigt, vi har bara träffats vid ett fåtal tillfällen, mest minnesvärt en jullunch på Skurups folkhögskola i mitten av 90-talet.
Skicka en kommentar