Danskt och svenskt i poesibranschen

”Den nya generationen i dansk poesi definierar sig som en icke-generation. Som en räcka individuella författare med olika projekt som inte bildade gemensam front mot den äldre generationen. Och där far man naturligtvis en smula med osanning, för just uppgörelsen med 80-talsgenerationens uppgörelse med den tidigare generationen gör man upp med.”

Så skriver kritikern Jan Thielke i Lyrikvännens temanummer om dansk poesi (nr 1-2 1996) som alltså föregick Auroras temanummer ”Danska rum” med tjugo år.

Tror ni på det där han skriver här ovan? Jag gör det inte. Jag tror att 90-talsgenerationen var väl så upptagen som någon tidigare generation med att slå sig fram till ett eget rum. Så nämns knappt Pia Tafdrup eller Michael Strunge heller i Thielkes översiktsartikel som fokuserar på en rad andra namn. Numret som helhet tar framförallt upp Janus Kodal och Niels Frank bland de yngre författarna.
Det påminner om hur 90-talsgenerationen presenterades också i Sverige, som en icke-upprorets generation. Det kändes och känns falskt. Alla satt väl inte stilla i båten ens på den tiden? ---

Inger Christensens Sommerfugledalen och några av Poul Borums dikter finns med i tidskriften, så det är ett läsvärt urval!