Evin Ahmads ”En dag ska jag bygga ett slott av pengar”

Foto: Johan Bergmark.

På förlaget Natur och Kulturs hemsida presenteras den här boken inledningsvis som ”hårt slående dikt” för att sedan en bit längre ner beskrivas som ”en berättelse om att bli konstnär och att vara en ung konstnär i vår samtid”. I andra sammanhang som t.ex. Evin Ahmads Wikipedia-sida talar man självklart om det som en roman. Så vad rör det sig om? Helt vanlig genreförvirring eller är det något annat?

Evin Ahmad är en extremt målmedveten ung skådespelerska och nu också författare. Jag har inte börjat följa henne förrän nu, men jag förstår att hon redan gjort stort intryck på många som ett ungt, brådmoget stjärnskott på teater- och filmscenen. Att priset för att komma dit hon nu befinner sig, med ett flertal dörrar öppna för hennes fortsatta karriär (jag hatar att använda ordet karriär om kulturutövande, men låt gå) står klart för var och en som läser boken ”En dag ska jag bygga ett slott av pengar”.

Jag trodde jag skulle ha svårt för den här boken, vars titel speglar en pengabesatthet som är besvärande, men i stället upplever jag den som avväpnande. Det är verkligen ett naket dokument om de svårigheter man kan gå igenom som ung kvinna i förorten, med teaterdrömmar. Som dels vill smälta in med kompisarna, gå i adidasbyxor och spela fotboll, dels börjar nära teaterdrömmar. Priset det kostar i ett gryende främlingskap att söka sig till scenskolan på fina Östermalm och faktiskt komma in på den åtråvärda utbildningen. Huvudpersonen gör en karriär som få kan drömma om.

Men vännerna lämnar hon bakom sig, de förstår henne inte längre. Från att ha gått omkring med falska märkeskläder som en stor del av hennes omgivning under uppväxten i ”orten” har hon nu som ungt och omtalat stjärnskott inom teatervärlden råd med de äkta modekläderna. Hon köper upp sig, men känner sig lika utanför ändå. Eller kanske ger framgången trots allt en känsla av att något börjar falla på plats. Om hon inte bara närde ett förakt för sin nya omgivning, de övre medelklassungdomar som hon tycker ”spelar” fattiga. Genom att micra gammalt kaffe därför att de säger sig inte ha råd att köpa en ny kopp osv.

Boken är indelad i olika korta partier som skildrar olika aspekter av huvudpersonens tillvaro, ibland har de en lyrisk touch och där har inledningens katalogförfattare rätt, det blir faktiskt ”hårt slående dikt”.

Studentmössor och elever som springer. Öl i hår och trasiga kondomer. Dom springer ut mot arbetslösheten.

Texten ligger så vitt jag kan bedöma hela tiden nära Evin Ahmads egen uppväxt. Det blir som ett dokument från förorten och ett dokument om att lämna den.