Niko Erfanis debutbok Varv. Kostar 270 kr i bokhandeln. Ju större bokförlag desto svårare att få recensionsexemplar, gäller i det här fallet Bonniers. De tycks tro att man bara är ute efter att snika åt sig gratisböcker, Men så är inte riktigt fallet, det handlar mer om att jag av professionella skäl – även om jag inte försörjer mig på detta - vill hänga med i utgivningen, och stämma av eventuella förändringar i den fluktuerande litterära smaken.
Varv – skulle ursprungligen hetat ”arv” enligt en intervju med Erfani på sajten Selmastories – är en kort men ändå väldigt prestigemässigt upplyft diktsamling. Bonniers kan konsten att göra både originella och påkostade omslag! Det är något som inte alltid gynnar poesin, jag ser ju hur utgåvan av Lars Noréns valda dikter ligger i hyllorna som tunga betongklossar på min lokala Akademibokhandel. Knappast någon som köper den, i det här fallet ger utformningen en backlash,
Erfanis bok är mer traditionellt utformad, i lilablå skrud, med en vit dekorativ slinga (DNA?) som slingrar sig runt volymen och berättar om genetiskt sammanhang och själslig kamp för frihet. Men det är kanske en slutsats jag dragit efter att ha läst boken?
Boken har lästs och gillats av Sebastian Lönnlöv i SvD. Ingen annan har vad jag kan se recenserat boken än. Väl att märka att Lönnlöv går till den samtida litteraturhistorien som den snällaste recensenten i mannaminne. Aldrig har han väl sågat en bok?
Erfani är påverkad av Ola
Julén och hans Orissa, det säger hon i ovannämnda intervju. Liksom han fokuserar
hon på en- och tvåradingar. En rad per sida. I Varv blir det knappt 90 korta
brottstycken av texter i en minst sagt glest satt upplaga. Passar utmärkt för
läsning på tunnelbanan mellan T-Centralen och Odenplan, jag hann precis läsa ut
boken på de cirka 10 minuter som det tar. Problemet är att Orissa är en vassare
bok, rent konstnärligt, dessutom med ett rikhaltigare material i genren avgrundslitterär
korthuggenhet.
Med dessa invändningar i
minnet är Erfanis bok ändå en skicklig debut. Niko har medverkat på 20TAL:s
tillställning AKT UNG och risken att Madeleine Grive inte skulle ha lagt ett gott
ord för henne är nog minimal.
Varv har som jag läser den, en hedersproblematik. Hon både hatar
och dras till de människor som står för hennes ursprung. Är det en närstående
mansperson som skymtar i rader som dessa?
"det finns saker jag inte kan glömma" s. 43
"ändå saknar jag dig" s.51
"jag vet vad du har gjort" s.
46 och 47
Erfani gör en sympatisk debut men jag upprepar att Varv känns alltför tunn. Var det så brådis att debutera i en ålder av 21? Men ålder är ju egentligen inget argument.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar