Alltid redo

kanske var det ändå nu de skulle komma

min generations barndomsbilder

när tomheten kommer krypande, folk dör av

och barnen, åren där barnen tar all energi är över och man

tvingas betrakta sina egna tillkortakommanden

det blev inte mer än så här

ifall jag inte gör nåt snart dör jag

kanske är det en kvinnlig åkomma

män tar tillfället i akt att soffa ner sig

vara nöjda med det de uppnått och låter sig servas av en

fru, ett liv av gammal vana

en del börjar om, med nya partners, nya barn, det välkända

inrutade livet, att våga möta tristessen är inte vår starkaste sida

det måste hända saker, hela tiden

vi får inte låta tillfället gå oss ur händerna

tidens melodi

jag minns min barndoms köksbord

hur stadigt det stod i det öppna rummet

jag minns en jävla massa saker

och undrar vad som hänt