Sigge Eklunds bloggenkät

Vet inte vad som flög i mig, men jag svarade faktiskt på Sigge Eklunds bloggenkät.

1.Berätta om ögonblicket då du förstod att du skulle ägna ditt liv åt att skriva.
Finns inget sådant enskilt ögonblick. Det är i det ständigt pågående nuet som jag är verksam.
2. Berätta om det ögonblick i ditt liv då du insåg att du inte var världens centrum.
När min far dog, när min mor dog. När flickan jag älskade visade sig vara helt ointresserad av poesi, som för mig självklart var världens intressantaste ämne.
3. Vad hade du för åsikt om bloggar exakt en månad innan du själv började blogga?
Vi pratar nu sommaren 1998, innan själva begreppet fanns. Vi pratar dagboksskrivande på nätet som jag inte hade någon åsikt om, eftersom jag inte visste att det existerade. Så fort jag fick vetskap blev jag ”frälst”.
4. Hur känner du idag när du läser ditt första blogginlägg?
Helt okej. Tror mitt första inlägg handlade om att jag lever som om jag är i 25-årsåldern fast jag är betydligt äldre. Inget fast jobb, bor ensam i en lägenhet (med katter), utfattig, solidariserar mig med allt outsiderskap och alla unga som kämpar för att över huvud taget få något fotfäste. Ingen större skillnad i dag, har hållit på ännu lite längre bara.
5. Känner du att du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg? Eller tänjs den gränsen hela tiden?
För några år sedan skrev jag om när jag hade sex på sajten. Tyckte det var kul då. Nu ligger det privata på en annan nivå – nämligen nivån ”det smyger sig in ändå genom mitt sätt att skriva och mitt humör”. Men även privata detaljer kan leta sig in, avsiktligt eller oavsiktligt
6. Skulle du kunna tänka dig att överge allt annat skrivande och bara skriva blogg, om din blogg rent teorietiskt blev lika läst?
Det verkar onödigt. En blogg är inget poetiskt författarskap.
7. Om din blogg bara kunde läsas av fem personer i världen, vilka skulle det då vara?
Ingen aning? Helena, Helena, Kennet och två till. Menar du önskeläsare så håller jag mig inte med sådana. De som finns är alltid de bästa, tillsammans med de som står på tur.
8. Händer det att du står inför frågan: Ska jag skriva om detta tema i bloggen eller i en artikel/roman?
Absolut, i ökande utsträckning. Men i ökande utsträckning lägger jag också några av mina bästa idéer på bloggen. Jag försörjer mig på annat håll och kan därför stå relativt fri i förhållande till den ekonomiska aspekten av skrivandet. Jag skriver exakt det jag vill, fast det tar längre tid när man måste försörja sig samtidigt.
9. I vilken utsträckning funderar du på vad du skrivit i din blogg och på vad du ska skriva härnäst i din blogg?
Det tar sin lilla tid, ja. Jag vill att bloggen ska vara en levande process (i mitt fall delar jag den med andra) och då måste man ju någonstans leva med den hela tiden.
10. Vad tycker dina närstående om att du har börjat blogga?
Vilka närstående? Min katt har inga invändningar. Mina flickvänner har inte alltid brytt sig.
11. Tror du att du fortfarande skriver blogg om två år?
Absolut, fast det kallas kanske något annat.
12. Hur tror du att din blogg har förändrats om två år?
Ingen aning, utvecklats?
13. Hur många andra bloggar besöker du kontinuerligt? Nämn fem favoriter och förklara kort varför du återvänder till dem.
Letar runt bland ett 20-tal, har väl tröttnat en hel del på vissa.
Linda Skugge (för att det privata är hennes epicentrum). Nästa Bandhagen (för att Steffanie introducerade mig till nätdagböckernas värld 1998), Malte Persson (för att se vilka litterära aspekter som jag avskyr), Sigge Eklund (för att han verkar vara ett pågående experiment), Fantasin (gränsland webblogg/tidskriftsprojekt, intressant och rentav optimistiskt).
14. Skulle det vara svårt att sluta blogga nu? Varför?
Eh, det är väl som med allt skrivande, det är en vana som bara fortgår, men som ibland förnyas pga blixtar av inspiration.