2005-07-24

Bloggjobb

Inte nog med att det är jobbigt att blogga själv, det är jobbigt att läsa andras bloggar också. Ibland fastnar man i träsket och halkar runt bland en massa människor som har hundra miljoner åsikter och är finfina på att bekräfta varandras världsbilder och ... ja, man blir förbannad, helt enkelt. Sigge skrev ju en gång att han älskar alla människor som bloggar, jag känner mig bara utestängd.

Som när jag läser PM Nilsson den 11 juli till exempel:

Sextitalisterna är en blåst generation. Vi var extremt anpassliga och följde varje vink om hur tågordningen skulle se ut. Först "göra något annat" ett år eller två efter gymnasiet, sen plugga fyra år på universitetet, därefter etablera sig på arbetsmarknaden i minst tre år, inte göra chefen besviken. Därtill är vi noggranna med relationer, blev inte ihop med vem som helst, skaffar framför allt inte barn med vem som helst och tjejerna var oändligt artiga mot killar som ville vänta och då får man vara glad om man är under 35 när man båda vill ha barn.

Vadå "vi"? Kan inte PM tala för sig själv? Jag var totalförvirrad när jag gick ut gymnasiet, gjorde alla chefer besvikna, var ihop med precis vem som helst och hängde på Kaos i Gamla stan under halva 80-talet tills jag äntligen träffade några människor som var likadana som jag. Som ville skriva böcker. Som inte hade en tanke på att "etablera sig på arbetsmarknaden". Som inte planerade vare sig karriär eller familjeliv utan helt enkelt försökte följa sina drömmar och hitta ett eget liv utanför de vedertagna konventionerna.

Som grädde på moset tycker PM att man ska skaffa barn i 20-årsåldern eftersom "man orkar nätterna, har större förutsättningar att skaffa så många barn man vill, får lära känna barnbarnen och när kärriärtrycket sedan är som hårdast är ungarna i skolåldern och arbetsgivaren har ingen anledning att vara nervös för vab och dagishämtning".

Han är ju för rolig. Man ska alltså plugga fyra år på universitetet och etablera sig på arbetsmarknaden medan man har en massa småbarn? Det vill nog till att man har en fru som tar hand om barnen då.

Nä, jag tänker faktiskt sluta läsa bloggar. "You've unleashed the fuckin' fury" som Yngwie Malmsteen skulle ha sagt.

2 kommentarer :

Jenny sa...

Åh - du tar orden från mina läppar. Trodde jag var ensam. Får panik över alla bloggar, känner mig som en misslyckad looser som lever ett liv som ingen annan lever. Hittills har jag inte sett en enda blogg (inte denna heller, även om det verkar skitbra) som handlar om Vanliga människor med vanliga problem och människor som har dagar där livet flyter på och andra dagar där man mår sådär allmänt dåligt och man har vanliga knegarjobb i en mindre stad, inte har författar/journalist/kulturjobb i storstaden, och man har BÅDE barn med allt slit och uppoffringar samt refekterande tankar om livet och dess innehåll. Näpp, jag letar förgäves. Kanske ska sluta läsa bloggar jag med.

Jakob sa...

Nog finns det sådana bloggar, Jenny. Men varför inte starta en egen? Det är som att starta ett fanzine när man plågas av vad som finns på tidningsmarknaden - fast det kostar inte ett öre.
Själv har jag både egen tidskrift (Ryska huset) och blogg (childejakob.blogg.se), just av dessa skäl. Man får inte låta de självtillräckliga kulturkarriäristerna få ensamrätt!