BOFH, del 1

På Tidskriftsverkstaden i Stockholm, där jag sitter och jobbar när jag jobbar med tidskrift.nu, har vi en datasupporter som heter Sven. Han har länge tjatat på mig om att han vill vara med i en bok. Jag tror förvisso att han skulle bli en mycket bra romanfigur, men jag är inte säker på att han skulle funka i det projekt jag skriver på just nu.

Så i dag fick jag en snilleblixt, eftersom jag inte riktigt vet vad jag ska syssla med i den här bloggen.

– Jag kanske kan skriva om dig i en blogg?! sa jag till Sven. Så länge bara, så kan du få vara med i en bok senare.

– Kanske det, kanske, sa han och reste sig upp från datorn, där han mestadels ägnar sig åt att hänga på Buzz eller spela Betapet.

– Kaffe, cigarett, fixa bilder ... muttrar han för sig själv. Jag måste bli bättre på att frilägga hår tills i morgon bitti.

– Varför då?

– För att jag ska få ett jobb. Ett riktigt jobb.

Han har en otänd, handrullad cigarett i munnen och en ljusblå kaffekopp i handen. Han har varit anställd till och från på tidskriftsverkstan sedan 1997, två år innan jag började. Det värsta han vet är när folk frågar honom om något som de kunde ha tagit reda på själva, genom att till exempel fippla fem minuter längre med datorn eller läsa en manual. Då blir han jättearg. Jag har fått heta pucko fler gånger än jag kan räkna till.

När Sven har tagit rökpaus ute på gatan gör Kjell, vår projektledare, entré på verkstan efter semestern. Sven meddelar att han och hans två kompisar ännu inte har lyckats installera den nya servern.

– Vi är inte klara för fem öre, säger han och mumlar fram en halvt ohörbar harang om 64-bitars och 32-bitars och Kjell säger att det är viktigt att servern kommer igång och frågar när Sven börjar sitt nya jobb.

– I torsdags.

Kjell ser svettig ut och Sven loggar in sig på sitt G-mailkonto.

– Sproink, säger han.

Spännande fortsättning följer ...

Enkel förklaring till titeln finns här.