KKFK besökte förstås Göteborg i helgen för att ta del av mässans höjdpunkt: Kennets Klemets läsning på "Rum för poesi" på lördagseftermiddagen. Klemets är, som alla poesiälskare vet, en urstark uppläsare och scenpersonlighet. Har man en gång sett honom fr amträda glömmer man det aldrig.
Denna gång släntrade poeten in direkt från det göteborgska hällregnet (om inte KKFK tog avstånd från sådana fånigheter som vissa andra bloggare sysslar med så skulle vi dessutom härmed utnämna Kennet Klemets till mässans snyggaste) exakt i samma ögonblick som Mara Lee avslutade sitt framträdande och intog sedan scenen med sedvanlig närvaro och auktoritet.
Med fötterna djupt i den beatnikska myllan, med en musikalitet utöver det vanliga och med en säregen puls mässar Kennet Klemets fram sin dikt, den långa och hypnotiska "Slutstycke", där poeten gestaltar en själ, en mottagare av intergalaktiskt brus, ett vidöppet psyke, som låter sig genomströmmas av den tid vi lever i och dess yttersta konsekvenser i form av upplösning och kaos.
Klangvärldar i huvudet, rulltrappor, autostrador
Tvärs igenom tidszoner, höga cirrusmoln
(Like a surfer on a perfect wave to hell)
Det är intensivt som en svetslåga, kallt som is, och djupt rörande. Med sitt suggestiva och bråddjupa framförande utgör Kennet Klemets själva essensen av ordet poesi: passion..
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar