Schlagerreflektioner 10/10 (kl. 20.30-23.00)

Tidskriften Schlager har fortfarande många anhängare! Det var säkert runt 500 personer som letat sig till MONDO för att fira 25-åringen. Kön till entrén för gäster ringlade sig långt ut på Medborgarplatsen.
Trots att Schlager bara fanns i 5 år förändrade den svensk musikjournalistik. Schlager blev bryggan mellan de mer politiska tidskrifterna med Musikens Makt i spetsen och dagstidningarnas nöjesbevakning. I Schlager hittade man ALLT, musik, film, konst, litteratur. Unga nyskapande skribenter som skrev om de nya artisterna.
(Tyvärr har jag donerat min samling Schlager till Rock City och Svenska Rockarkivet, så några smakprov på artiklar kan tyvärr inte ges. Man kan hoppas att Schlagergänget ger ut en bok med de främsta artiklarna.)

Schlagernatten inleddes med Martin Rössel och Lars Cleveman från Dom Dummaste intog en av de mindre scenerna på Mondo och levererade ett par av de gamla egensinniga låtarna. ”John hastar fram på skidorna…” Människor minglade. Trängdes i barerna. Studerade utställningen med gamla Schlageromslag och alla fantastiska bilder av Mats Bäcker, Lars Torndahl, Joakim Strömholm och Hatte Stiwenius. Dessa tidsdokument är absolut värda en ordentlig fotobok.
Lite tunnhårigare, lite rundare men fortfarande lika välklädd äntrade Johan Kinde (Lustans Lakejer) scenen och sjöng ”Begärets dunkla mål” till stillsamt pianokomp. Vackert. Även ”Massans sorl” framfördes till sparsamt ackompanjemang. Lite malplacerade verkade ”gubbarna” i Adolphson & Falk vara. Synthpionjärerna framförde istället ett par av sina hits till ackustiska gitarrer och kontrabas. Arrangemangen hörde snarare hemma på Nalen eller Fashing. Desto rockigare var gubbarna i Eldkvarn. De brinner mer för varje år! Kvällens temperatur höjdes avsevärt när de började spela ”Skyldig” och ”Man utan namn” från den epokgörande LP:n ”Musik för miljonärer” från 1980. Otroligt tätt och rökigt på scenen. Avslutande ”3:ans spårvagn genom ljuva livet” rullade tungre och fortare än när jag såg dom i Vimmerby för ett par veckor sedan. Eldkvarn äger!
Ståålfågel är ett av de många 80-talsbanden som inte existerar längre, men frontfiguren Peter Brundell har ett nytt projekt som heter Fågel Roc med en mycket duktig sångerska. De fick också bara spela tre låtar, varav de två första var ett par gamla örhängen från Ståålfågeltiden; ”Stupet” och klassikerna ”Sällskapa mig genom natten”. Lite mer spännande arrangemang med gitarr och trumma (med vissa effekter). Deras texter, som ofta handlar om existentiell ensamhet i vårt högteknologiska samhälle känns mer aktuella än någonsin.
"Sällskapa mig genom natten. Sällskapa mig genom natten".

Ett annat band med mycket tänkvärda och originella texter, åtminstone på de första plattorna, var Commando M Pigg. Kanske det band jag sett fram mest emot att se. De infriade alla förväntningar. Commando bytte medlemmar lite under de 10 år de höll på, på MONDO hade de fått ihop de flesta. Anders Karlsmark (bas, kör), Eva Sonesson (kvällens bästa sång!), Svante Fregert (favorittrummis som ikväll höll sig till tamburinen), Björn Wallgren (favoritgitarrist som var lite ringrostig), Peter Puders (gitarrist från de udda gudarna i TT Reuter), Anders Hernestam (trumslagare från Dom Dummaste, Apacherna, Weeping Willows m.m.). De inledde med en svindlande tung ”Sikta mot stjärnorna” där Peter Puders, som vanligt, trollade med strängarna, och avslutade med en rykande ”Kemal” (tillängnad den blivande EU-nationen Turkiet?). Det märktes att en del av kvällens musikanter inte spelar lika ofta och energiskt längre, men Eva Sonesson tillhör den kategorin som förändlat sin röst en hel del sedan 80-talet. Fantastiskt sång! (Enligt uppgift jobbar hon numera som veterinär. Kanske sjunger hon för få djuren lugna?)
Sugen på att lyssna på gamla Commando-låtar? Surfa in på http://www.karlsmark.se/ och njut av ”Tom Puss”, ”Kemal” , ”Om nej”! Ren poesi!
Kan det bli mycket bättre? Rapport från Schlagerkvällen fortsätter (snart) ... om Brodde, Joppe, Stry, Karin...