Litteraturen och patriarkatet: En stämningsbild från 1800-talet

Det som Horace Engdahl säger om genier, att det som utmärker dem är att "de med relativ snabbhet och lätthet gör det som andra bara kan göra genom stora ansträngningar", är en mycket bra delförklaring till varför kvinnor så sällan har klassats som genier genom historien.

Det kan vara nyttigt att bli påmind om hur det såg ut förr, för bara 100-200 år sedan, och det blir man när man läser Kvinnornas Litteraturhistoria. Märta Tikkanens essä om Fredrika Runeberg inleds med en stämningsbild från en vinterkväll 1844 där Fredrika Runeberg med egna ord berättar om hur det gick till när hon fått sina första prosaskisser publicerade och visade boken för sin man:

" –––jag satt i min lilla kammare i nedra våningen der jag bodde med barnen och der jag hade kök och hushåll. I öfra våningen fanns salong, förmak och Runebergs båda rum. Hos honom var denna qväll, som oftast om aftnarna, några herrar församlade. Han kom ner för att tillsäga om något för sina gäster, och jag räckte honom nu boken. Då fick jag åter se ett uttryck i hans ansikte, sådant som räckte länge att ha glädje af. Han tog boken, begärde skrattande en extra servering till firande af mina stycken, och gick upp till herrarne, der ett gladt lif hördes råda ända till sent in på natten, och glad satt äfven jag vaggande mitt barn, Hannes om jag rätt minnes."

Fredrika Runeberg har alltså turen att ha en man som gläds åt hennes skrivande, men ändå är det så självklart för dem båda att hon främst ska vara hustru, mor och husmor. Hon får ägna sig åt sitt eget på de stunder som blir över, när hon ligger sjuk, när hon ska sova, när hon sitter vid vaggan eller står vid spisen:

"En man skrifver när han känner sig stämnd derför, en qvinna, åtminstone den som äger barn och hushåll, när hon får och hinner, glad och tacksam att få liksom tillstjäla sig en sådan glädje"