BOFH, del 10

I dag kom jag till jobbet ovanligt tidigt och möttes av en blek Sven som stack upp nosen ur källarhålorna. Jag frågade förstås om han hade sovit där nere, varpå han svarade:

– Antingen har jag varit här hela natten eller så har jag stigit upp klockan sju för att ta mig hit. Du kan ju gissa vilket.

– Det var svårt, låtsades jag.

– Det är mycket bättre att vara här på natten, sa Sven, för då slipper man alla idioter. Och då är du ändå en av dem som är minst idiot.

– Och det vill inte säga lite, sa jag (vad jag nu menade med det).

– Det var den finaste komplimang jag fått ur mig på flera veckor, sa Sven nöjt och gick ut och rökte.

När han kommer tillbaka in igen pratar vi vidare om sömn och vaka och Sven rekommenderar "den berömda koffeinnapen". Man dricker kaffe och sedan sover man i en kvart och sedan vaknar man och är pigg. På så vis kan man hålla sig på alerten större delen av natten och det är bra för Sven eftersom han sitter och jobbar med någonting som jag inte får berätta om, men som ska vara klart tills i morgon.

Sven konstaterar så att han inte framstår i "så jävla bra dager" på den här bloggen.

– Men det är väl självförvållat, säger han.

– I hurdan dager skulle du vilja framstå då, frågar jag, om du fick välja?

– Jag vet inte, säger Sven och försjunker i något mystiskt, nördigt diskussionsforum vid datorn bredvid mig och muttrar något om "snygg och sexig".

– Jag har ju faktiskt inte skrivit om ditt utseende ännu, säger jag. Men man kan ju vara snygg och sexig och en BOFH. Eller är det en omöjlighet?

Då lyfter Sven blicken och lyser upp lite.

– Bevisligen inte, säger han.