"regn, tårar och gin ser likadant ut" skrev Paul Fried en gång i den fantastiska antologin "Nacksving!" som gavs ut av Poesiförlaget 1975. Endast två poeter medverkade, Paul och Kjell Palmers. Redaktör var förstås Eric Fylkeson.
Men med det som for genom mitt huvud ikväll - till en sällsynt glad Lundell-konsert - förhåller det sig lite annorlunda. Jag kunde inte dela sinnesstämningen, kort sagt. Och jag vet varför.
eufori och ensamhet
är två sidor av samma mynt
(romantikens)
orkar du leva
eller färdas du med
de dödas mynt?
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
2 kommentarer :
Vem orkar med Lundell nuförtiden egentligen?
Tja, jag älskar "Ripp Rapp", "Det goda livet" och "Fanzine" för att nämna några Lundell-skivor av olika årgångar. Mig veterligt körde han inget av detta material. Han har ju en enorm låtkatalog, och jag har långtifrån hört allt förut. Han var nästan _påfrestande glad_ på ett lite ytligt sätt, det är hemskt att säga det för det är ju bra att han mår bra! Men konserten blir lidande som helhetsupplevelse av denna fokusering på uppåttripper som inte riktigt bär (för min del). Också en fokusering på några av de allra senaste plattorna med den ojämnhet det innebär.
Skicka en kommentar