Den där Håkan Lindgren

Han har gjort det igen, den jäveln, skrivit en av de bättre essäerna jag läst på ett tag. Artikeln om författaren och kulturkritikern Karl Kraus stod att läsa i DN i 10.2. Nätupplagan 14.2. Samt givetvis nu att finna på The Loser: - en av de skarpa bloggar som gör livet värt att leva, som flickan sa.

Här ett stycke ur nämnda text, där jag bland annat noterar H.L.s sinne för precisa metaforer, som den om bruset och gruslasset.

"Och inte minst angrep han samtiden med citat. Vi beskriver gärna vår tid som ett brus eller ett flöde av intryck, som om det var unikt för oss. Kejsardömet Österrike-Ungern omfattade ett dussin nationaliteter, och talar man om ett flöde av minoritetsspråk, billig underhållning, reklam och politiskt missnöje kunde det lika gärna vara en beskrivning av Wien cirka 1910. Nackdelen med att beskriva samtiden som ett brus är att de partiklar som bygger upp bruset blir lika meningslösa som partiklarna i ett lass grus som tippas från ett flak. För Kraus handlade det i stället om att plocka ut fraser ur detta flöde och visa deras innebörd för folk som slutat höra dem."

Jag kan inte ta orden "snyggt jobbat" i min mun! Men läs, companeros, läs!