Jag är inte romantiker x 3 (Maria Küchen)

Jag läser i nr 3/06 av tidskriften Komma; det är en ganska bra långdikt av Maria Küchen. Det kretsar kring synen på poesi och skrivande, likheterna med kärlek, sexualitet och… vågar jag kalla det andlighet?
Det finns något förbryllande och undflyende här, det har med ordet ”romantik” och dess roll i dikten att göra. Jag läser:

”Jag är mystiker men inte romantiker, varken i
konstnärlig eller emotionell bemärkelse.
Passion är inte romantik. Dikt är inte
romantisk. Skapandet eller passionen innebär
inte att Gud slår ner inspirationens blixt i
poeter eller älskande. /…/ Jag upprepar: Jag är
inte romantiker. Det jag skrev nyss är konkreta
naturvetenskapligt bevisbara fakta.”

Och lite senare i samma dikt:

”Poesins möjligheter kan varken överskattas
eller underskattas. Nej, jag är inte
romantiker, men hjärtat är en befintlig plats
där existensen bottnar. När älskande och
skrivande ger hela hjärtat står grunden för
existensen på spel. Det är varken romantiskt
eller jordiskt.”

Vad är det hon säger egentligen? Hon envisas verkligen, emfatiskt slår hon fast att hon inte är romantiker, som om detta vore ett av diktens viktigaste ärenden. Jag ska inte vara dum och säga: Vem är det hon försöker lura? Jag tänker i stället fråga: Vad tror hon att romantik är? Och jag anhåller om svar.