BOFH, del 36

Det här avsnittet av BOFH utspelar sig under den period för en dryg vecka sedan då vi hade problem med spam på tidskrift.nu. Vi fick in typ ett spam i sekunden till vårt forum och blev alldeles översvämmade. Jag och Kjell mailade Sven och Jerker ett antal gånger och till sist dök så Sven upp på verkstaden för att ordna det hela. Kjell satt inne på kontoret och försökte få tag på Jerker.

Kjell: (i telefon) De har hackat sig in ...

Sven: (ropar till Kjell) De har inte hackat sig in! Att hacka sig in är som att göra inbrott, det här är som att de har fyllt hallen med reklam.

Jag: Att sitta och skicka ett exakt likadant meddelande en gång i sekunden, vad vinner man på det?

Sven: Pagerank. Eftersom tidskrift.nu har ganska högt pagerank så får de som spammar också det när deras sidor länkas från oss. Så det handlar alltså inte om att man vill få folk i forumet att sitta och klicka på länkarna.

Han donar med forumet och lyckas stänga av det, plus att Jerker hemifrån har tagit bort kommentarsfunktionen under artiklarna. Jag skriver en text om "tillfälligt avbrott" som Sven lägger in överst i forumet och han ger den rubriken spammarna–tidskrift.nu: 1–0. Jerker har i sin tur skrivit en text i anslutning till artiklarna om att kommentarerna är avstängda, men han har glömt ett "n" så att det står "kommetarerna".

Jag: Det ser inte så bra ut ... Kan du inte be honom slänga in ett "n" där?

Sven: (ilsknar till) Men om vartenda fulhack ska gå igenom din nitiska stavningskontroll så kommer ju alla att ge upp och inte vilja fixa det här. Du kan väl bara säga: "Tack, Jerker"?!?

Jag: Men ska man tacka, verkligen? Ska man inte ha ett forum som fungerar?

Sven: Jamen, för tre år sedan var kommentarspam helt annorlunda.

Det visar sig att Sven tycker att han har gjort sitt i och med att han har varit med om att starta tidskrift.nu en gång i världen. Vem som sedan ska driva det tekniska på sajten och uppdatera tekniken och modernisera och så vidare – det står tydligen skrivet i stjärnorna.

Medan vi diskuterar detta kommer Josefin upp från källaren, iförd raggsockor och duffel med huvan uppdragen.

Josefin: Vem är det som vädrar?

Jag och Sven: Kjell.

Josefin: (till Kjell inne på kontoret) Du måste säga till mig om du vädrar. Jag blev förkyld nu när jag kom hem från semestern och det är bara för att det drar här jämt.

Kjell: Du blev inte förkyld för att det drar här, du blev förkyld redan innan. Man tror att man har det bra på semestern, men i själva verket har man blivit smittad av de jävla italienarna.

Jag och Sven och Bobby Jr, som sitter på sin plats och jobbar, småler tyst mot varandra.

Sven: (ropar till Kjell) Vet du att du ger begreppet kategorisk ett helt nytt ansikte?

Kjell: (kommer ut) Aldrig någonsin har jag varit kategorisk. Aldrig! Någonsin!

Sven: Yeahyeah ... Whatever.

Kjell: (börjar vanka omkring på golvet) Kategorierna, de hör till Kant. Det är historiskt avvecklat. (slår ut med armarna) Nu blåser de friska sommarvindarna in!

Sven: (till mig) Are you going to bofh?

Kjell: (till Josefin) För 25 sekunder sedan så öppnade jag dessa fönster! Och du påstår att du har blivit sjuk för 3 dagar sedan! Det blåser ju överallt här i världen, det blåser i Florens, det blåser på Sicilien ...

Josefin: (tyst) Det är drag ...

Kjell: Det är inte drag, det är blåst, drag är samma sak som blåst, kan du inte förstå det?!

Josefin: (försiktigt) Jag kanske inte tål att stå i blåst heller ... När jag vädrar vill jag vädra ut snabbt, för jag kan inte sitta i drag hela tiden. På så vis får jag ju kontroll över vädringen. Jag kan inte förklara det för dig, men det är bara så.

Båda två går ut på gatan och Kjell hojtar vidare.

Bobby Jr reser sig från sin plats för att gå hem.

Jag: Du blev visst någon slags valberedare ...

Bobby Jr: (överraskad) Jaså, jag måste ha slumrat till på årsmötet? Eller det var kanske när jag klev på tåget till Odessa som det hände?

Jag: Ja, det är ju nästan som lite trolleri.

Bobby Jr: Jag hoppas att jag slipper göra något när jag är valberedare också.

Sven: Ja, inte förrän i mars.

Bobby Jr: (glatt) Ja, då är jag ju också bortrest, så det passar bra. Synd att jag inte blev vald till ordförande också, då hade jag kunnat sparka er allihop och välja några som inte väljer mig.

Kjell kommer in igen utan Josefin.

Kjell: Det blåser mer därute och ändå är hon där.

Han går fram till diskbänken.

Kjell: Å, dessa diskarrrrr!!! Det finns ju inte en ren kopp!

Jag: Är alla lite lessa på det här stället just nu, eller?

Kjell: Det kan jag nog tillstå.

Jag: (till Bobby Jr) Gertrud slängde diskstället för att alla skulle diska och ställa in i skåpen efter sig – och se hur det blev.

Kjell: Jag sa inte att hon slängde det ...

Bobby Jr: (börjar ta på sig skorna) En annan bra Gertrudgrej var ju hur man skulle bli av med blomflugorna.

Jag: Hur var det då?

Bobby Jr: Man skulle trä plastpåsar över alla blommor och knyta ihop.

Jag: Och hur länge skulle det vara så?

Bobby Jr: Ja, jämt.

Han säger hejdå och går. Kjell och Sven börjar laga mat tillsammans, det vill säga: Kjell har köpt maten och Sven lagar den. Han skär kyckling på vårt matbord som är en sorts bardisk. Jag går fram och kikar.

Jag: Oj, vad den är död.

Sven: Det är liksom meningen. Levande kött är inte lika gott.

Han börjar leta efter grädde i kylen, men Kjell säger att det inte ska vara grädde. Han drar i stället fram ett paket ur frysfacket.

Kjell: Här har du lättstuvad bladspenat, exklusivt som sjutton.

Sven: Du är lättstuvad.

Medan Sven och Kjell äter diskuterar vi forumet mer allmänt: vad vi ska ha det till, hur det fungerar, hur det skulle kunna fungera bättre.

Jag: (till Kjell) Jag sa att Jerker hade glömt ett "n" och då blev Sven jättearg.

Sven: Jag blev inte alls jättearg.

Kjell: (till Sven) Du tål inte kritik.

Sven: Jag tål inte obefogad kritik. Att säga så där är ju som att stoppa någon på vägen som hjälper en att byta däck och så klagar man på att den inte har torkat vindrutan också!

Jag: Ja, jag förstår precis vad det är som.

Så småningom dyker Jerker upp och forumet börjar fungera som vanligt igen. Sven frågar mig om jag är nöjd.

Jag: (entusiastiskt) Fantastiskt! Jättejättefint! Tack så mycket! Det känns mycket roligare att jobba nu!

Sven: Bra att du är nöjd då.

Jag: Är inte du det då?

Sven: Nej.

Jag: Om man klagar på något är du sur, men om man berömmer något, då är du också sur. Varför är det så?

Sven: Jag vet inte.