Lyrikvännen nr 2 och Olivia snart på scen

Så mycket bättre Ellerströms Lyrikvännen är, än den som Ordfront gjorde mot slutet! Nu är jag inte något stort fan av genren "hyllade döda poeter som fyller hundra år" (det är roligare med litterära sällskap som fyller jämnt) men Ekelöf-blocket i nr 2/07 innehåller ändå mycket läsvärt. Bäst där tycker jag är avsnittet "Ekelöf och bildningen" samt originaldikterna av Ekelöf publicerade under rubriken "Utanför bokpärmarna", fast jag hade uppskattat mer uppgifter om varifrån dikterna ursprungligen är tagna. Roligt att återse Robert Ulvede med en dikt om Ekelöf, även Lars Bäckströms Ekelöf-dikt är bra!
I övrigt, tja, jag har ju läst hela numret. Materialet kan vara mer eller mindre angeläget, men det tillför ändå någonting. I Tunedals/Sjölins/Hallströms (ska vi också säga Lowdens?) Lyrikvännen fanns det så mycket som mest var till för att skapa brus. I lyriken har det traditionellt varit viktigt att hitta "le mot propre", det enda rätta ordet, bruset är motsatsen. Det blir en oprecis inramning till ordet, vilket varken tillför något till traditionen eller känns nyskapande. I gårdagens Aftonbladet - i en recension av Aortas senaste nummer, det om språkmaterialismen - säger Jenny Tunedal att hon är så trött på just det ordet:
"Men jag vill inte höra det ordet mer. Sprxkmxtxrxxlxsm.
Hej då. Nu går poesin i sommaren ut."
Tacka f*n för det. Det är inget mot vad läsaren är trött på att möta själva företeelsen i skrift efter skrift.
Tillbaks till Lyrikvännen.
Poetry Slam-fenomenet Olivia Bergdahl medverkar med en bra dikt, samt med en intervju signerad Marie Pettersson. Intressant material, även om jag är trött på själva formen mail-intervjuer, som enligt min mening inte är riktiga intervjuer eftersom de inte lämnar något utrymme för följdfrågor.
Olivia kan upplevas live ikväll klockan 19 på Folkkulturcentrum i Stockholm. I arrangemang av Johan Nordgren och mig själv.