BOFH, del 40

Efter att inte ha kunnat jobba på hela torsdagseftermiddagen på grund av något slags seghet i systemet kommer jag tillbaka till verkstan vid sextiden på kvällen. Då sitter Sven där vid en PC och hälsar knappt. Bredvid honom sitter Dag som jobbar med en kulturtidskrift vid namn Järnstång. Jag slår mig ner vid min arbetsplats och tar itu med mailen. Tack vare att Jerker varit inne och fixat lite fungerar allting som det ska igen.

Jag: Varför lyckas Kjell skicka mail med kinesiska tecken i till alla tidskrifter?

Dag: Vad Kjell lyckas med och inte lyckas med är ett mysterium ...

Sven: (knappar sammanbitet på datorn med en otänd cigg i munnen)

Jag: Det var visst lite Järnstångstrubbel härom dagen också?

Dag: Ja, och nu är det big time Järnstångstrubbel. Hela numret som vi har jobbat med hela sommaren har försvunnit från min dator.

Båda två går ut och röker och sedan kommer Sven tillbaks och slår sig ner på samma plats. Dag går ner i källaren.

Jag: (till Sven) Går det att hitta?

Sven: Det vet jag inte.

Jag: Hur kunde det bli så?

Sven: Jag har försökt säga det till Kjell – men han lyssnar inte på det örat – att det händer att filer försvinner från servern och att man ska göra backup på de viktiga filerna ... Och sedan är det väl inte så jättelysande att jobba med en fil i tre månader och inte ha en enda backup, men folk älskar ju att göra på det viset så det krävs ju att man får sitta en helg och göra om allt som man har gjort för att man ska lära sig hur bra det är att spara saker. Jag lärde mig att spara på det viset.

Jag: Det gjorde jag med. Jag lärde mig den hårda vägen. (stolt) Nu sparar jag min bok varje dag!

Jag återgår till mailen och Sven sätter igång med att begrunda någon sorts lista.

Sven: Varför har Kjell fått för sig att det är bra med initialer som användarnamn på servern så att man inte vet vem som är vem?

Jag: Just nu har jag lite ret på Kjell så jag undrar också varför han får för sig så mycket. Som att ta semester just nu, till exempel.

Sven: Ska vi spela Betabet?

Jag: Å, vad du är ...

Sven: ... jobbig.

Jag: Nä, jag skulle gärna spela Betapet, men jag måste jobba för jag har inte kunnat jobba på hela dagen.

Sven: Vad är det som har varit fel?

Jag: Det har varit jättesegt, inte bara på min dator utan överallt.

Sven: Det finns för mycket på servern, det är därför.

Han återgår till att titta på sin lista, där det står vilka som tar upp för mycket plats. Två tjejer kommer upp från källaren och börjar laga mikromat i köksavdelningen. Sven passar på att koka kaffe samtidigt och smörar in sig hos tjejerna genom att säga att det finns väldigt lite kaffe kvar men att det naturligtvis kommer att räcka till dem. Sedan talar han om för dem att de står med på hans bre-ut-sig-på-servern-lista.

Sven: Ni har tolv gig och ni får inte ha mer än fyra.

Tjejerna: Ojdå.

Lite senare på kvällen dyker Preben upp. Jag jobbar, Sven sitter vid samma PC som tidigare och spelar Betapet och Preben sätter sig bredvid. De diskuterar en bok som Preben har översatt och passar på att bli kompisar på Facebook och lite annat och Sven har en teori om att han skulle kunna hitta sitt livs kärlek på Betapet eftersom de tjejer som håller till där "har rätt sorts intressen och en IQ på över 50 i alla fall".

Sven: (med ny cigg i mungipan) Hon var söt, men man ser ju vem som har varit inne på ens sida ... Men då gör jag så här, att jag öppnar Explorer ... (nöjd med sig själv) Lite stalker är man ju. (paus) Anna Johansson i Ystad.

Preben: Ystad är lite långt bort.

Sven: Ystad is a fucking håla.

Tolv-gigs-tjejerna går förbi på väg ut på gården.

Sven: I can has rökkompis?

Ena tjejen: Ja, nu är vi tre!

Sven: (skuttar efter dem) Å, the more the merrier.

Jag har problem med att svara på ett mail och passar på att presentera mitt dilemma för Preben.

Preben: Återstår väl bara att önska honom en riktigt god jul.

Jag: (fnissar) Ja, om man bara fick!

Preben: Vad hindrar dig? En god jul har väl ingen dött av ... Eller, jo, det har ganska många dött av.

När Sven kommer tillbaka börjar han och Preben fundera på om det inte är dags för en öl på El Mundo och de försöker få med mig men jag är tvungen att avböja erbjudandet eftersom jag måste bli klar med jobbet och dessutom är förkyld. Medan jag försöker förklara detta dyker Gertrud upp.

Gertrud: (tar sikte på första bästa dator) Sitter någon här?

Sven: Mållgan sitter där.

Gertrud: Morgan, jaså ...

Sven: Ja, men han är ute och röker.

Preben: (till mig) Det kan vara bra med en förkylningsöl.

Jag: Det vore verkligen trevligt, men det får bli en annan gång.

Sven: Nu tycker jag att du är oäven.

Preben: Eller tvärtom.

När de har gått ut jobbar jag så gott jag kan medan Gertrud gör sitt bästa för att få igång en dialog om smittrisken vid förkylningar och Postens öppettider vid olika kontor. Kjell ringer vid tiotiden och undrar om Sven har tagit itu med fakturorna till Kulturtidskriftskatalogen under hans bortovaro. Det vet jag inget om, men jag passar på att tala om för Kjell att jag tycker att hans semesterplanering kunde ha varit bättre.

Kjell: Ja, det vet jag, men det finns ingen tid som är bra. Jag kunde ju ha struntat i att ta semester helt och hållet, men då hade det blivit klagomål här hemma.

Jag: Du får klagomål hur du än gör.

Kjell: Ja, att jag får klagomål, det är det enda man kan räkna med.