Såg häromkvällen en TV-film om nykristna väckelserörelsen i Amerika. 25% av USA.s befolkning räknas till den fundamentalistiska högern. De vet om att de är en maktfaktor och de indoktrinerar sina barn till att bli soldater i en hysteriskt religiös armé.
Se dokumentärfilmen på jesuscampthemovie.com om ni missat den. Också detta borde man ju veta, om USA, och om den nya "kristendomen".
Det är bilder av masspsykos, mental suggestion från frukost till läggdags, och barn som sätter in hela sin prepubertala känslighet och hormonella exaltation i väckelsemöten och träningsläger av samma kaliber som förekom i gamla Sovjet, gamla Kina, eller i den gamla straffdomspuritanismen från Norrbotten till Bohuslän.
En bild fastnar i mitt minne för att den är så enkel. Det är sommar även kring de nykristnas hus. På verandan sitter en kvinna. Hennes åttaåriga dotter kommer ut på trappen, klädd i shorts och linne, som vilken unge som helst. Det börjar regna. Flickan hoppar ut i regnet, som barn gör en varm sommardag. Hon njuter av att låta dropparna falla över kroppen. Mamman säger: Nu vill jag du ska gå in. Jag vill inte du ska bli genomblöt.
Kameran fångar en missunnsam min. Ansiktsuttrycket är glädjedödarens.
Flickan står kvar ännu ett ögonblick, trettio sekunder av egen vilja, medan mamman bevakar henne. Sen hoppar hon in i huset och säger: "ten drops, because I´m ten years".
Den tillsnörpta modern, som tror att hon gör guds vilja. 25% av Amerika ser ut som hon. Och alla gillar de Bush.
Jee-zus!
________________________________________
Och så här efter den store Regissörens (Bergman, Cassavetes, Antonioni, Fellini, take your pick!) bortgång kan jag om igen konstatera att det är på dokumentärområdet som filmens förnyelse sker, just nu.
Fast - å andra sidan - vi får väl se vad Lukas Moodyson har gjort, till hösten!
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar