Fragment av folkparkens dansmelodier
men havet lockande bortom
-Det lockar och drar
som det alltid har lockat och dragit:
Dess glitterglänsande harposlag
Dess dunkla skatter som näcken vaktar
med svindelfiolen.
Så mjuksvart är natten.
Elektriska pärlband som virade kring
en dunges huvudhår
Eldflugors lekar i samtalsgrupper
Den skumvita vägens skuggspel
och högt över sorlet
plötsligt ett klingande skratt av glas
-Gren smyger sig till gren och kvistar bryts
Natten slår sina lovar.
ur Om hösten (1951)
Lästips: Gunnar Ekelöf-sällskapet
1 kommentar :
Ja, och så har ni väl sett att Lyrikvännen gör det som inte TV gör; ett nummer om Ekelöf...
Skicka en kommentar