Tidskriftsboomen som kom av sig

I ett nummer av Biblioteksbladet från 2005 [OBS! pdf-fil] skriver Annina Rabe om ett antal nystartade litteraturtidskrifter, och att ryktet om litteraturtidskriftens död är betydligt överdrivet. Hon utmålar en slags pågående tidskriftsboom under 2004-2005 med Fantasin, jmm, Post Scriptum, O-tidskrift, Fabrik, Komma och Cora som representanter.
Det låg någonting i det, då. Men de euforiska tongångarna är inte längre aktuella, utom möjligtvis hos tidskriften Fantasin. jmm blev av med sitt tidskriftsstöd i den senaste ansökningsrundan på Kulturrådet, och har bara gett ut ett nummer under 2007. Hemsidan är fortfarande under uppbyggnad och utlovas komma igång under februari, dock oklart vilket år.
Post Scriptum har som bekant tvingats lägga ner på grund av halverat tidskriftsstöd.
O-tidskrift har lagt ner (eller är möjligen vilande) efter att ha vunnit pris för bästa nättidskrift 2006 och fyllt sitt syfte som skyltfönster för framförallt E. och M.
"Var och en som anser sig vara intresserad av vad som rör sig i huvudena på morgondagens litterära elit bör alltså omedelbart klicka in sig på www.otidskrift.se. Men skynda er på innan de får jobb på DN:s kultursida och förlorar sitt underdogperspektiv", för att citera Annina Rabe i Biblioteksbladet.
Tidskriften Fabrik lever kvar med halverat tidskriftsstöd, men har inte givit ut något nummer under 2007.
Komma - jodå, alive and kicking, med hela 50.000 i kulturstöd för övrigt
Cora finns kvar, men med halverat tidskriftsstöd.
Tidskriften Fantasin, då, för att återvända till den, är lika charmerande och oförskräckt som alltid, bitvis åtminstone oerhört läsvärd. (Senaste numret 3-4/2007 var dock det första på ett tag som lockade till läsning rakt igenom.)
Ja, så här förhåller det sig med gärna med kulturtidskrifter, inte minst unglitterära sådana. Ett gäng entusiaster går in under några år och jobbar livet ur sig, privatekonomin och kanske även privatlivet blir lidande; man hoppas på att få uppmärksamhet efter förtjänst lite längre fram, kanske också tidskriftsstöd så att det så småningom går ihop... Ibland går det inte enligt planerna. Ibland går det enligt planerna men luften pyser ändå ur projektet. Kanske går redaktörerna vidare med sina liv, det händer en massa annat i tillvaron, tidskriften var inte slutstationen för vad som skulle göras, och då är det ingen tragedi.
Men ändå... ovanstående genomgång visar ändå hur bräckligt kulturbygget kan vara, när det inte får tillräckligt med stöd och uppmuntran. Kulturrådet skjuter i sank möjligheterna till kontinuitet hos flertalet av de ovannämnda tidskrifterna genom att halvera eller ta ifrån dem bidraget helt och hållet. En del kanske inte bryr sig, de är vana att jobba gratis, men att betala för att jobba med kultur? Det är inte hållbart i längden.
Det finns för många idealister i branschen, Johan Staël von Holstein måste komma in och rensa upp.