Ny obligatorisk läsning på författarskolorna ute nu! Det lustiga är att de invändningar som recensenten Aase Berg har mot Ida Börjels nya bok - och som jag livligt håller med om efter att ha läst hennes två första - i recensionen vänds till fördelar. I ett annat litterärt klimat kanske det negativa hade setts som negativt; vem vet?
Jag syftar på det nästan tvångsmässiga redovisandet av vilka litterära "koncept" man använder, villket finns hos Börjel, men också hos Hallgren (sampling av Peter Wolodarskis och andras texter ur DN) och Tunedal ("kleptomanisk läsning av Wittgenstein"). Sätten att "detronisera den individuella kreativiteten" är oändliga. Och i längden väldigt tröttsamma.
Uppdatering: Men med tanke på de långa väntetiderna hos förlagen kan man nog förutsätta att merparten av de nyutgivna diktsamlingar jag kommenterat i bloggen under de senaste månaderna i själva verket är försenade bruksanvisningar till samtidens litteratur. Mycket är nog skrivet under post-poesins verkliga glansdagar 2004-2005.
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
6 kommentarer :
Vid sidan av din punktmarkering av den poesi du ogillar skulle det vara roligt om du någon gång skrev om poesi du tycker om. Jag kan inte minnas ett enda sådant inlägg på den här bloggen.
Ja, visst skulle det vara roligt om jag kunde vara mer entusiastisk över nyutkommen samtidspoesi lite oftare. Men jag minns ändå bestämt att jag skrivit positivt om bland andra Ingela Strandberg, Leonard Cohen och Bruno K. Öijer (ett flertal gånger) i den här bloggen. Någonstans har du ändå en poäng, det är tråkigt att vara för gnällig. Men kanske håller svensk samtidspoesi inte så hög nivå som ofta framställs; och då speciellt av recensenter som själva är involverade och har skäl att hylla den poetiska rörelse de själva är en del av. Ida Börjel är för mig ett exempel på en kraftigt överskattad poet. Jag tycker personligen att Kajsa Sundin (också OEI Editör) i såna fall är en betydligt bättre och mer varierad poet. "Definition" är inte någon helt lyckad diktsamling, men innehåller bra partier.
Ett generellt problem med dagens svenska poesi är annars att den är så enormt konceptbetonad. I mer traditionellt utformade diktsamlingar går det alltid att hitta enstaka bra dikter, kanske upp till ett tiotal. Några enstaka gånger - fast det händer ytterst sällan - är en helt diktsamling bra raktigenom!
Men diktsamlingar som bygger på ett visst koncept - sampling av olika slags texter, att göra poesi av lagboken osv - blir sällan läsvärda ens i delar om man tycker att själva konceptet är alltför krystat. Jag gnäller gärna över poeter som sitter alltför fast i behovet att hitta nya "koncept" hela tiden; det är för mig konceptkonst snarare än poesi och bör kanske bedömas som det förstnämnda. Det är sällan de når fram till något riktigt berörande, och då sviker de för mig poesins uppdrag.
Men alltså. Det verkar som om du läser instruktionsboken - på vad poesi är, och jag undrar vad den är för dig - på vad koncept är. Om du tänker bort vad som för dig står framför dikten och läser själva texten så ser också du, så mycket tror jag ändå om dig, att det handlar om dikt, även om det är koncept. Kärleksdikter är väl också ett koncept. Eller naturdiktining. Här handlar det om läsningen av vårt västerländska samhälles svajande grundvalar. Konsumentköplagen är en existentiell dikt med politiska förtecken med humor och gott humör. Något så ovanligt är det sällan vi får läsa i lyriken idag! Att du vägrar se bortom din cementerade uppfattning av just Ida Börjel är din sak. Men det ska i alla fall inte få stå allenarådande - ens på denna sida. Hennes avtryck kommer att hålla länge, länge. Och det beror inte på att hon har fått stipendier. Det beror på att han i sina många röster, sina många förklädnader, har en omisskännlig röst. Det är det inte många som lyckas med.
Tänkte bara påpeka att det är någon annan Johan som skrivit ovanstående svar, än jag som skrev den första kommentaren.
Hm, du sprang och köpte boken direkt tydligen Johan, eller är du recensent? Men det är bra att du kommer ut med din uppfattning. Annars måste jag väl säga att boken har blivit samfällt hyllad - även om Aase Berg hade några små ifrågasättanden - i de flesta tidningar, även av Viktor Johansson, som jag respekterar. (Men för den skull behöver jag ju inte ha samma uppfattning som honom.) Boken har dessutom fått förstadagsrecensioner, om man läser den litteraturpolitiska innebörden av detta är det att Ida Börjel nu är "erkänd" som en stor samtida poet. (Annars är det ju Bonniers och Norstedts författare som brukar få förstadagsrecensioner, undantag även för Hanna Hallgren för övrigt.)
Jag har ju faktiskt inte läst boken ännu, min notering gällde en trend eller tendens inom svensk poesi. Nej, min uppfattning får knappast stå allenarådande, ens på denna sida, faktum är ju att jag är den avvikande rösten. Den enda avvikande rösten! Men jag kanske i vanlig ordning återkommer till ämnet.
Det är väl alldeles utmärkt att Andreas synar, skriver och kommenterar samtidspoesiflödet och de dominerande aktörerna. Det sker ju inte på så många ställen utöver någon kultursidestext då och då. Och lika bra är det ju att du Johan kommenterar och kritiserar Andreas kritik när du inte håller med.
Själv håller jag med i mkt av Andreas kritik. Det blir ofta lite väl mkt "Kejsarens nya kläder" av den nya erkända poesin, den som erhåller förstadagsrecensioner rakt över. Visserligen finns det undantag, men den här distanserade känslolösa prylen blir lite för sval i längden. Att sampla, göra collage och allehanda performance är intressanta grepp, men levandegör sällan texten. Nu kan jag inte uttala mig om Börjels fall, då jag inte läst henne. Men Viktor Johansson diggar jag. Sticker ut bland de nya, "erkända".
Andreas: Keep it up!
Johan: Du också:)
Skicka en kommentar