...just som jag gick utmed Söder Mälarstrand, förbi en skuta som luktade bajs, och såg mot de finskurna fasaderna på Gamla Stan och Norr Mälarstrand. Staden trädde fram ur Dimmorna och blev en Ljus erfarenhet i änden av November. Det var Solen. Och alla dessa fakta får Stor Bokstav.
Så fint här är, sa vi också igår. Helena och jag på gång vid Universitetet, och sedan vackert inslagna i den lilla indiska restaurangen som alltid serverar sitt bästa, där röda ljus lyser mot orange väggar, och kryddorna bränner till en stund innan man går hem i glipan mellan två moln och hinner se att månen är halv.
Och har pratat sig knollrig om att skriva.
Och gett varann jämna doser av beröm och svårigheter att bemärka.
Jag pratade dessutom en hel del om Klas Östergren, som jag först nu börjat läsa. Gangster. En sträckläsarbok som jag tog mig igenom raklång på sängen en hel lördag utan tanke på något annat. Jag tycker så mycket om honom: Hans lätthet och distans, och de återkommande tecknen på medkänsla, humor och dessutom, vilket är svårt att kombinera med en så personrik roman, ett stort grepp om den yttre verkligheten; Tiden och tidsandan och fula gubbars spel i kulisserna. Läs honom; och tro föralldel inte att böcker utan intrig, utan cliffhangers, utan feeling, utan metaforer, utan, utan, utan, utan, utan, med nödvändighet är av finare slag.
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar