Det är på nätet "de unga finns i dag", och det är dit kulturministern hänvisar tidskrifterna i framtiden. Men hon har fel. Det är olämpligt att lägga pengarna till nättidskrifter och tryckta tidskrifter i samma korg, och låta de förstnämnda konkurrera ut de sistnämnda. Publicering på nätet - hur mycket jag nu än själv ägnar mig åt det - är än så länge något ganska efemärt. (Det har förvisso andra fördelar, snabbhet till exempel.)
Om man tittar på de tidskrifter som hittills har fått priset "årets nättidskrift" och följaktligen borde utgöra en provkarta på de allra främsta så lägger man märke till en sak: Flera av dem är redan nedlagda. Ibland finns inte ens deras sidor kvar på nätet, vare sig för intresserade läsare eller framtidens forskning att ta del av. Det är alltså olämpligt att låta nätpubliceringen slå ut all annan publicering; i morgon vet vi faktiskt inte om sidorna finns kvar.
Fakta: Epigon (årets nättidskrift 2004) är nedlagd men hemsidan finns kvar. O-tidskrift (www.otidskrift.se; årets nättidskrift 2006) lades ner ganska omgående efter prisutdelningen; numera finns inte ens hemsidesadressen kvar. Skäms Martina Lowden och Elise Karlsson för sina ungdomssynder på nätet? Det är lätt att tro det. Det vore verkligen tråkigt om nätpublicering vore likvärdigt med att skriva i sanden, eller en slags litterär hit and run.
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
1 kommentar :
Nja. Jag tycker att Du drar till. Vi talar om ett purungt
medium här. Förvisso har nätbaserade aktiviteter ännu inte fått allmän cred än, men sådant tar tid, liksom omställningar vad gäller attityder och fördelning av makt. Din analys är helt enkelt inte rättvis. Jag tycker att Du ska ge det hela några år till. Och tänk på hur lite kulturell cred vissa uppfiningar haft från början - tex elgitarren!
Skicka en kommentar