Tommy Olofsson vs Ann Jäderlund, del 1

Visst var det en oerhört märklig recension som Tommy Olofssons nya diktsamling ”Attack mot intigheten” fick i DN?
Eller, egentligen var det ju inte så dumt skrivet av Aris Fioretos, han påtalar ju redan i inledningen vad som är uppenbart för de flesta i branschen:
1) Den sorts poesi som Tommy Olofsson skriver är ”ute” sedan länge, mer eller mindre dödförklarad av ledande kritiker, såsom Anna Hallberg.
2) Tommy Olofsson är – i alla fall läser jag det mellan raderna – närmast ett hatobjekt för många yngre författare och litteraturkritiker. Han har nämligen gjort det oförlåtliga; kritiserat Ann Jäderlund i en s.k. obegriplighetsdebatt för drygt 20 år sedan. Det är något man bör känna till för att rätt kunna bedöma denna recension och Tommy Olofssons position i offentligheten.

Så här skriver Aris Fioretos:

”Möjligen är det fortfarande den sortens poesi som skrivs mest i landet. Vad vet jag? Men den anger knappast tonen i offentligheten. Och att döma av barometrar som stipendienämnder eller den här tidningens boklista om lördagarna befinner sig dess aktier snart i fritt fall. Kort sagt: det handlar om dikter om och av medelålders män.”

Tommy Olofsson är en av väldigt få (kanske den ende) nu verksamma poet och kritiker som inte bara får hatfyllda bloggar skrivna till sin ära utan även officiellt fått sin kritikergärning fördömd vid en litteraturvetenskaplig institution. [OBS! pdf-fil]

Resultatet är i alla fall att Tommy Olofssons böcker är närmast omöjliga att få tag i; Sveriges förmodligen största bokhandel, Akademibokhandeln vid Mäster Samuelsgatan i Stockholm har inte ett enda exemplar av ”Attack mot intigheten” (Man hade inte heller tänkt att beställa in den, vilket de ändå gjorde på min begäran.) Däremot skyltar man med Ann Jäderlunds senaste diktsamling, som är nominerad till Nordiska rådets litteraturpris.