Munken är tillbaka

Känner ni ”munken” Lars Larsen? Han är kanske den samtidigt mest begåvade och mest besynnerliga människa jag någonsin träffat. Efter många irrfärder, som delvis finns beskrivna på hans blogg, är han nu tillbaka i Stockholm. (Lars är en kär vän till mig, som har en tendens att ”försvinna” nu och då. Det är i skrivande stund länge sedan jag träffade honom.)

Även om man får ta det man läser med två nypor salt har Lars oftast ett korn av sanning i sina skriverier. Över huvud taget innehåller hans blogg mycket läsvärt, men hoppa gärna över det där om undergången 2012, det är för otäckt för mig, även om jag förvisso varit inne på liknande tankegångar, det får erkännas.

Lars Larsen är den enda vettiga (?!) människa jag känner som hittar något försonande också hos islamisten Mohamed Omar, nu då hela etablissemanget tagit sin hand från honom (även jag, i den mån min åsikt har någon betydelse, men jag gillar fortfarande hans poesi! Som vän av det judiska folket, om än kritisk till Israels politik, känner jag naturligtvis ingen som helst sympati för en islamism som åtminstone i mina ögon ligger väldigt nära anti-semitism. Jag fördömer dock inte människan Mohamed Omar, det kan ingen göra.)

Lars tar sig också friheten att skriva en kärleksdikt till kronprinsessan Victoria, provocerande i denna tid, då kulturskribenterna – inte minst på Aftonbladet – verkar så glada och tillfreds över att ännu ett antal kärleksdikter förblir oskrivna alternativt förvaras i Mårten Castenfors byrålåda… oavsett frågan om rojalism eller republikanism tycker jag att kärleksdikter bör det skrivas flera!

Vill ni ha en i sanning obekväm person, med inopportuna åsikter och ett för de flesta främmande levnadssätt, vill samhället verkligen ha det? Frågor som på sistone diskuterats också i Maja Lundgrens blogg. Lars Larsen är ett gott exempel på en självständig individ som valt en väg som de flesta aldrig är i närheten av att beträda, därför är hans erfarenheter viktiga. Själv har jag valt den traditionellt kristna vägen, ett relativt lågstatusliv, och en poesi där jag uttrycker mina erfarenheter under stort existentiellt tryck. Vad Lars tycker om min poesi är jag för luttrad för att bli smickrad av… men som omväxling mot det bemötande jag vanligtvis får är det en intressant upplevelse.

Här nedan den klassiska videon från en av Lars "aktioner" i Jönköping. Don't try this at your local church!



Uppdatering: Kan ju tillägga att ca tio timmar efter att jag gjort utkastet till den här bloggposten stötte jag på Lars på sta'n. Eller varför inte säga som det var; vi möttes i en kyrka. Må dina handskrivna manus renskrivas. /Hölderlin