Det verkar finnas vissa, för att inte säga stora, likheter mellan Helena Loofts första och Joar Tibergs senaste diktsamling. Likheterna ligger inte i hur de benämns, utan i typen av poesi. En minimalistisk, konkretistisk dikt. Tjocka diktsamlingar med väldigt lite text på varje sida.
Här recenserar Jonas Thente "Ansvaret ansvaret ansvaret ansvaret" i DN.
Och här recenserar Malte Persson samma bok i Expressen.
Men innehåller boken sammanlagt 370 eller 743 sidor? Om detta är recensenterna pinsamt oense. Någon av dem, eller bägge, har gjort bristande faktakontroll. Att pagineringen stannar på sidan 7 gör det förstås inte lättare, men Lars Noréns dagböcker gick väl att räkna antalet sidor i fast de var opaginerade?
Min typ av dikt ligger oerhört långt från Joar Tibergs (även om jag förvisso också hade en ganska lång språkexperimentell tid), men min första diktsamling lägger lustigt nog också viss vikt vid sidan 7. Jag vet inte varför detta sammanträffande uppstår. En egendomlig slump, helt enkelt.
För övrigt får man nog slå fast att OEI:are är en ohållbar benämning på den här litterära strömningen, där Joar Tibergs verk nog får sägas befinna sig i utkanten. Eftersom Bonniers har tagit över de flesta OEI-författare kan man ju lika väl tala om att språkmaterialismen numera är en Bonnier-strömning. Bonniers samtidspoesi ser ju ut som följer: Raattamaa, Jönson, Hallberg, Tiberg. Helena Österlund. Malte Persson. Petter Lindgren. Trots att åtminstone något av namnen öppnar vidare vyer saknar jag mångfald.
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
2 kommentarer :
Månne har en ena räknat antalet blad och den andre antalet sidor; 370 blad har 740 sidor så att säga.
Tror du kan ha rätt här faktiskt. Men är det inte lite skrämmande, att det är liksom hugget som stucket om hälften av innehållet försvinner? Fast så ska man nog inte uppfatta Thentes recension.
Skicka en kommentar