Som bekant är det närmast en filosofisk, för att inte säga teologisk, fråga om språkmaterialismen har existerat eller inte. "Det låter som en egen form av teologi när det har förekommit en tioårig lyrikdebatt om något som inte finns", skrev Lars-Inge Nilsson i BT 19/8 och bortsåg då från att åtminstone Helena Looft alldeles nyligen frivilligt gått ut som språkmaterialist.
Termen används flitigt, för att inte säga allt flitigare, samtidigt som fortfarande väldigt få av de aktiva samtidspoeterna vill kännas vid den, åtminstone i förbindelse med sitt eget konstnärskap. Passande då att man har kunnat studera bland annat språkmaterialismdebatten vid Uppsala universitets filosofiska institution. Jag antar i alla fall att seminarierna inte bara bestod av tystnad eller möjligen mystifierande brus på avstånd. Ordbrus, inte trafikbrus. (Vet dock inte om denna kritikkurs kommer att ges igen.)
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar