Jag har varit sjuk, och kommit tillbaka. På tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda. Så jag tackar stjärnorna. Ni kommer - hur jävla poetiska ni än är - att få höra mer om svensk sjukvård här; sedd med mina ögon, utan kategoriska svar.
Det är en både rörande och bökig historia. Men det gav mig bilden av mitt hjärta helt, mina halspulsådror fina. Det sjunger susar flöjtar och pyser om blodet. Vet ni hur ett hjärta låter i en datorgrafiundersökning? Ett ljudligt Swosch, swosch, swosch, som om en val forsar genom vågornas motstånd, som om en ström pressas regelbundet genom en överfylld flodravin. En hjärtvåg pulserar med vild kraft, en våg som börjat någonstans i rymdbruset och nu fått sin boning i min kropp där den håller sitt ännu så taktfasta beat per minute. Detta blod, denna flod är det dramatiska livet. I love it. Och det som jag inte berättar om är på väg tillbaka till den rymd det kom ifrån.
3 kommentarer :
Otroligt fint skrivet som vanligt - ser fram emot fortsättningen. Inte lätt att skriva om sjukdom och sjukhus så starkt som Du. Poetiskt, sakligt och mystiskt ödmjukt. Du är en ovanlig människa. Receptiv och klok.
Heja dig, Gabi, och den svenska sjukvården!
Välkommen tillbaka!
Skicka en kommentar