2011-04-09

Stilren, trendkänslig; Brottas med frågan?

NU GER DET STILRENA PLATS FÖR CHARMEN, lyder rubriken.
Och forsättningen:
Hur får vi till det där charmigt kreativa stökiga hemmet?
Den frågan BROTTAS trendkänsliga Vasastadsbor med just nu, enligt trend-EXPERTEN.
Det handlar om EN RIKTIG UTMANING efter år med ljusa, vita och fräscha hem.
- Problemet för Vasastadsbor är just hur vi får till den här rätta stökiga, KREATIVA känslan i våra hem utan att det KÄNNS TILLGJORT. Men det är den här så kallade kreativa stökigheten som gäller just nu. Från att ha haft stilrena vita hem ska vi nu STÖKA TILL DET med udda kuddar eller en tallrikssamling på väggen.
______

Ähum: BROTTAS MED, är väl ändå ett uttryck som hör hemma i lite större sammanhang, typ FN eller WHO eller IAEA?

Problemen i Vasastan är dock fortsatt mycket stora. Man är "trendrädd" så in i lilla själen, tänk om det blir fel?
Själv kan jag lugnt luta mig tillbaka. Här är allt fixat och klart, kreativt och bökigt, udda och ärvt, fattigt och dyrt, fynd hela vägen runt. Charm all over.
Som Ulf Linde brukade säga: En klocka som står visar åtminstone rätt en gång om året. Idag står min klocka rätt enligt Vi i Vasastan. Allting kommer till den som kan vänta.



Det här är alltså inte mitt hem och inte jag. Bilden kommer från den satiriska Bildbloggen Unhappy Hipsters

14 kommentarer :

gunnarstrandberg sa...

: )

Ja, de lider sannerligen svåra kval...

Gabrielle RW sa...

Väldigt fjompig artikel i Vi i Vasastan! En trendexpert uttalar sig (hm, undrar hur det ser ut hemma hos honom). Fjomp fjomp fjomp.
Såg du förresten Ingrid Hedströms artikel i DN för ett par dar sen. Enligt IH är man inte alls så där inredningsbesatt i Paris och Bryssel. Det verkar vara mer ett svenskt fenomen. Varför då? frågar jag mig.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/i-paris-slipper-man-inredningshetsen

Själv känner jag mig verkligen helt fri från nån sån där inredningsstress. Det som kan vara lite svårt när man har det som jag har det är att hitta gränsen mellan kreativ stökighet och ostädat. Men jag brottas inte med frågan.

Gabrielle Björnstrand sa...

Min bästa grannkompis har satt lappen: NEJ TACK INGA GRATISTIDNINGAR,
på sin dörr. Jag börjar förstå varför.

Nej, jag har inte läst artikeln du nämnde, Gabrielle, men jag är övertygad om att den där IH har rätt.

Och, ja, säg det inte till någon, men jag får lite städhjälp här ibland. Det lättar upp stämningeb, om inte precis inredningen.
Hej!

Helena Looft sa...

fi fasen, nu måste jag ju kasta ut alla plyschmöbler och plastblommor innan jag hux flux blir trendig ...

Gabrielle Björnstrand sa...

Nej nej, H, plyschen kommer tillbaka om två månader, och plastblommor kan ses som en schysst eftergift för allergikerna i familjen.

Hela surven lagom dammig och konstnärlig. Och så lite färgade hönsfjädrar på det. Tops!

Helena Looft sa...

nejmen, jag menade ju att det gäller att undvika trender till varje pris – om det blir inne med "kreativ stökighet" så tänker jag allvarligt överväga att måla allting vitt och slå ut lite väggar och fixa en såndäringa fondtapet

Gabrielle Björnstrand sa...

Fast det hjälper ju bara kortsiktigt, om tre år är du där igen : Modern på nytt :)

Nej, jag tror som sagt det gäller att låta klockan stå på tolv, dygnet runt.

Helena Looft sa...

hm, ja, man får väl stå ut och ... eh, läsa poesi under tiden

annannan sa...

Nu bär vi ju europeiska skämsstrutar här i Portugal för närvarande. Men å himlar vad skönt det är att det är OK att ha fuktfläckar på väggarna och glödlampa i en sladd i taket.

Gabrielle Björnstrand sa...

Ja, du, fuktfläckar på väggarna vet vi något om här också; det har aldrig funnits så många som nu, med bostadsrtätts-amatörerna i farten.

Snett ovanifrån och ner över min vackra Hokusai-vågs-reproduktion har det runnit. Den liksom vattnar sig mer än man hade önskat.

Skämstrutar? Skulle passa här med.

Sverker Tirén sa...

Gabi - känner mig lite oväntat träffad här ute i den råkalla och totalt otrendiga förorten Bagarmossen (bara namnat!). Inte så att trerummaren är särskilt ängsligt arrangerad, men ändå: Jag skulle få gäster och såg plötsligt detta hem med skoningslös blick. Mest handlade det om brist på städning (noterar intresserat att någon här anlitat proffs). Men när man upptäcker att det som en gång var hastiga eller utmatade provisorier har blivit bestående - ska verkligen den där afrikanska käppen hänga på väggen?
Jag rände runt och larvade mig, arrangerade med olika tidskrifter här och där, och med soffkuddar.
Det går annars i 50-talsstil här, med stringhyllor etc, och det var nog trendigt för bara tio femton år sedan förutom att det var trendigt, förmodar jag, på 50-talet.
På en vägg hänger tre olika verk av skulptören Per Berglund, och de är kanske de enda jag bergsäkert vet att jag vill ha där, och tycker om. Det är ju möjligt att det spelar in att han är en barndomsvän (fast nu i Paris på stipendium, minst ett år). Han har för övrigt alltid fåttt stöd av Ulf Linde, som du nämner. Helt välförtjänt. Men tänk om han inte fått det?
Då hade det behövts en mycket ovanlig och udda trend för att rädda honom till fortsatt konstnärlisliv.

Gabrielle Björnstrand sa...

Sverker, stringhyllor är helt okej - i vår ålder - bara vi slipper stringtrosor. :)
Men för att ta det lite lite allvarligare: Man ska nog aldrig se på sig själv med andras ögon, särskilt inte med "skoningslös blick" utom möjligen när man sårat någon.

Och den där metaforen av Ulf Linde är egentligen inte särskilt bra, även om han är en av alla tiders roligaste konstvetare, men klockan som står passade fint i texten ovan.
Per Berglund intervjuade jag en gång för Paletten, tyckte om både honom och hans konst, men har inte sett något av honom på senare år.
Kanske vi kunde ses alla tre när han kommer hem därifrån, nyinspirerad, och frigjord från svenska strängar/strings.

Fransyskan H sa...

Men alltsâ - vi som alltsâ är mitt i att mâla vitt just nu, nästan överallt, och samtidigt alltsomoftast lyckas ha det helt fantastiskt stökigt precis överallt, sâ till den grad att man nästan skulle kunna kalla fenomenet i sig nâgot som "ständigt kreativt stök-beteende"... vi skulle alltsâ snart kunna vara höjden pâ trendighet? Wahhh! (och dâ bor vi inte ens i Vasastan, nej inte ens pâ Söder!).

Gabrielle Björnstrand sa...

Låt det förbli mellan oss: Vitt är fortfarande fint, och lite stökmök är hur lätt som helst. Vi skippar konsulterna i år med!