On the surface of things

Upptakten är lätt, som en vind som stryker över marken, och förebådar annat väder.
Å, denna utflykt! Efter alla lånade böcker jag stängt i vinter. Omlånade. Men samma återvändsgränder. Nu är det bara att dras med, i kraften av språklig energi och intelligenta fördröjningar. Läser på originalspråket, ofta högt. För att det är så kul, som att spela piano i en dröm.

Det är Andrew O´Hagans ”Be near me” jag läser. Hittade den efter lång och aningen yr kringvandring i Stadsbibliotekets rotunda igår. Upp och ner i trappor, böja huvudet, näsan mot golvet. Hittade. Hittade. Ville ha mer.

Who am I, a male chauvinist pig?
Tar med mig hem Coetzee, Borges, Kenzaburo Oe, två Mark Twain, två Andrew O´Hagan. Tvekade mellan Oates och Malte Persson. Det blev Persson. Sen var bagen nästan full. Tvekade igen, mellan Lotass och Calvino. Lämnade båda. Så var den jämlikheten avklarad.

Landade i O´Hagans roman efter elva. Lite sent att läsa då, inser jag idag, när jag börjar om och märker att jag glömt vad som hände i de två första kapitlen. Det hände inget. Men jag fick snällt läsa om det.
Hur huvudpersonen står där med sin smarta mamma vid Edinburgh Castle. Nyss anländ efter prästutbildning i Rom. En sann prolog, vilket han också kallar det. Här en mini-introduktion:

We warmed our fingers round cups of tea.
“A person not willing to have their heart broken is barely alive”, she said, putting a piece of shortbread into her mouth. “I don´t mean you, David, you´re different altogether”.
“Stop it mother, I said. “I´m not some whey-faced character from one of your books. Crazy-haired. Mad with grief.”
“I don´t see why not”, she said. “There´s nothing wrong with grief. You´ve been through such a lot”.
“Rome put it behind me”.
“I don´t know about ´behind you´. In my experience, nothing is ever behind anyone”.
(...)
I told her I was looking forward now to a quiet ministry in Blackpool. (...) Just working in an ordinary parish and greeting the faith of ordinary people.”
“You´ve always been addicted to sweet thoughts” she said. “But I advise you to put your faith in strangers. Sometimes it´s nice to just be on the surface of things.”

- - - - - - -

“Sometimes it´s nice to just be on the surface of things”, kunde handla om bloggarnas kontaktfält. Men det finns en krok utlagd, i den utsagan. Liksom i meningen: ”greeting the faith of ordinary people”. Jag misstänker att den gode prästen kan komma i betänkligt klammer med Verklighetens Folk. Om han är god vet jag för övrigt inte. Men jag har hittat en författare.

Återkommer om utvecklingen.
Tack till Gunnar Pettersson för påminnelser, både om Twain och O´Hagan.