Idag, sen eftermiddag, såg det ut ungefär så här vid sjön. Det där bleka ljuset, de svarta kontrasterna, trädens konturer som tätnar. Vatten och himmel som någonstans vid horisonten flyter ihop.
Bara den melankoliska mörkblå kvinnan fattades, "Hills syster", som man brukar säga. Själv gick jag relativt raskt utmed stranden i blåsten från sydväst. Oktober i Norden är en månad man ogärna vill åka ifrån, vilket jag hade tänkt göra. Nu vet jag inte. Mera höstfärger vill jag se, om här eller någon annanstans, inte alltför långt bort.
Och så ska jag se Hill-utställningen på Waldemarsudde, och så ska jag orka skriva in den bästa essä jag skrivit om Hill, på en av mina bloggsidor.
Sen finns det också på Moderna Museet en intressant utställning, på Liljevalchs, på Edsvik, och på Nationalmuseum. Hösten är räddad. I alla fall för oss som inte sörjer våra aktiefonder.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar