När Ulla sjöblom, femton år senare, sjunger Sonja Åkessons (musik: Gunnar Edander) Den ensamma mamman i traversen, handlar det om cigaretter, Kalle Anka och köttfärs. Och det slår hårt, hårdare. Här är det rå och rak realism. Här är det bättre än oerhört bra.
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
2013-02-13
Varför jag skriver socialrealism
När Lars Forssell skriver Boris Vian på svenska i Jag står här på ett torg, är det krig och kärlek, både pacifistiskt ilsket och hjärteknipande, en lysande text till en lysande melodi. När Ulla Sjöblom sjunger visan är det oerhört bra.
När Ulla sjöblom, femton år senare, sjunger Sonja Åkessons (musik: Gunnar Edander) Den ensamma mamman i traversen, handlar det om cigaretter, Kalle Anka och köttfärs. Och det slår hårt, hårdare. Här är det rå och rak realism. Här är det bättre än oerhört bra.
När Ulla sjöblom, femton år senare, sjunger Sonja Åkessons (musik: Gunnar Edander) Den ensamma mamman i traversen, handlar det om cigaretter, Kalle Anka och köttfärs. Och det slår hårt, hårdare. Här är det rå och rak realism. Här är det bättre än oerhört bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
4 kommentarer :
åh älskart!
Jamen det här var ju alldeles lysande!
Hon är bra. Här - helt osökt en länk till en av de andra som sjöng kvinnors sånger - min vän Gerd Ulander:
http://www.mingusbok.se/skivor_showitem.php?item=507092
Tack för tipset.
Skicka en kommentar