I Ola Billgrens konst är de kulturella influenserna öppet deklarerade,
och nästan alltid i linje med tidsandan. Det är, till en början,
Robbe-Grillet och subjektets frånvaro. Det är
McLuhans texter om massmedia och kompositören
John Cage´s
konglomerat av tystnader och skräpljud. Det är filosofiernas
persienner, teakbord, kaffekoppar och tetrapak. Det är också ett vackert
måleri, där tristessen - likt den i vissa hotellrum - ger paradoxalt
utrymme för ett meditativt och obundet seende. Den ointresserade
avskildheten i dessa interiörer tycks lämna betraktaren ifred.
Man åser kärleksmyten förvandlad till en snygg halvnaken blondin i en
främmande stad. Fallet i en skjorta hastigt uppdragen ur byxorna blir
tecknet för man, kvinnans hud går ton i ton med en rosa filt i den
obäddade sängen. Rörelser och gester är underligt bekanta och
mystifierade på samma gång. Utanför pågår turistbroschyrens palmkantade
esplanad. Det är
A Meditteraneo, från 1966, ett ofta reproducerat verk som ser ut att citera Godards filmestetik:
Vi är här och där och aldrig i det välkändas fara.
Läs hela artikeln på björnstrand backwater
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar