den romantiska nittonåringen som åkte till London med Blå
Himlen Blues i öronen, flickan som hånglade med Ledsne Lars i ett nattligt
skyfall på en bänk i St James park, hon som missade en bomb i tubasektionen en
söndag när middagshettan sänkte sig över världsstaden. Uppfattade bara marken, husen, träden, älskade
människorna som stilla hängde på the National Portrait Gallery, flickorna Brontë satt vackert under sin
suddige bror, som glömt bort hur man andas. Det är den himlen, grå smogtunga
varma, klibbiga sommaren, katter och live aid, det är trummisar och disco med
snobbar som hänger på högtalare, och glada flickor som dansar, utan att bry sig
om tiden.
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar