Bokreklam

När jag skrivit klart det första manuset till Och fortsätta vidare bort var det bråttom med ansökningen till Landskrona stads kulturstipendium. Jag hann inte göra den sista redigeringen. Jag tog tåget till Landskrona och la fyrahundra sidor rå roman på receptionsdisken. I ansökningshandlingarna, för att få ännu lite tyngd, meddelade jag att detta var den första romanen av tre om människor från Landskrona.
Vi skulle just få vår första dotter och jag hade gett ut tre korta romaner och bestämt mej för att verkligen satsa på att skriva. Alla jobb jag tog vid sidan om var extrajobb. Jag var författare. Jag behövde ständigt pengar. Jag fick stipendiet och fortsatte flyta. Romanen blev utgiven 2004.
Jag skrev nästa fristående roman i serien, En sång för Sonny och Karola. Den kom ut 2005.
Och livet pågick. Jag skrev andra böcker. Bytte förlag då och då av olika anledningar. Ibland påminde mej läsare och journalister om den ofullbordade trilogin: "När kommer sista delen?"
Jag kunde känna mej svekfull.
Jag hade börjat på en tredje roman vid några tillfällen utan att känna att jag hade tillräckligt med kött på benen. Det var boken om Pange, ännu en vinglande själ som ville få sin historia berättad. Men han vinglade för mycket och hade aldrig någon som fångade honom, fick honom att vingla tillbaka.
I augusti 2012 vaknade jag ur en sällsam dröm, alldeles verklig, den stannade kvar. Det var drömmen om Charlotta Anderson, den vita levnadskonstnärinnans och den svarte vietnamdesertörens dotter.
I en underlig tid i mitt liv detta underliga år, 2012, åkte jag hastigt till Sitges utanför Barcelona och simmade i den lilla skitiga poolen, gick fram och tillbaka på stranden, satt i den obekväma träsoffan i det slitna köket och skrev på kvällarna och nätterna. Plockade en del från Pangemanuset, skrev om, skrev nytt. Såhär i efterhand: En magisk omvälvande tid även om det bara rörde sej om en vecka.
När jag kom hem fortsatte jag och efter tre månader hade jag ett råmanus som jag sen arbetade om, försökte vara tydlig samtidigt som jag ville behålla den vingliga råa livekänslan, en sorts skev poesi.
Nu är På väg till Charlotta Anderson ute. Det blev en rastlös roman som har Ven och Sitges som baser medan huvudpersonerna flänger genom åren och såren, genom Sverige och Europa. Den handlar om Charlotta och Pange, de åsidosatta barnen som kanske aldrig fick vara barn, som växer upp utan att kanske kunna bli vuxna.

Om ovanstående gör dej sugen: Be ditt bibliotek beställa in boken, eller köp hos bokhandlare eller av mej (215:-, då är frakt och signering inkluderad och du får en bonusbok på köpet).

Här pratar jag i radion.
Här är en intervju i Helsingborgs Dagblad.