Att lära sej prata med egen röst

Det är rivet nu, huset på kullen i Påarp utanför Halmstad. Hagen var en stor äng ända ner till havet och stenarna, klipporna, kvigorna, kalvarna.
Det var ett stort sommarhus som hade tillhört min mormor och morfar. Jag brukade åka dit i april eller september, oktober, när jag var några och tjugo. Några flaskor vin, några burkar fiskbullar och ravioli.
Den ensamme författaren in spe, en kalv.
Jag cyklade till Trönninge på en gammal cykel med alldeles för hög fastrostad sadel, dricka någon öl och läsa kvällstidningar på pizzerian.
En dag var han på alla löpen, den döde Kurt Cobain.
Jag minns det som vackert, somrarna när vi fångade krabbor, och morfar byggde kojor och motorcyklar av trä. Jag minns inte smärtan. Jag förstod inte att han höll på att dö.
Det är rivet nu, huset. Det var min romantiska poetiska författardröm. Åka upp till ensamheten, gå på klipporna med en käpp och morfars gamla gummistövlar.
Allt var gammalt. Bruna och orangea mattor och soffor och fåtöljer. En gammal kaffekokare. En gammal gräsklippare.
En gammal bandspelare och kanske spelade jag Ulf Lundells trasiga album Den vassa eggen, sången Inte ett ont ord, skilsmässopappan, skilsmässobarnet, sorgen, "och när vintern kommer, ta då på dej dina varmaste skor."
Det rivna huset var min författardröm. Och hon var min kärleksdröm.
Verkligheten var någon annanstans, klumpig tråkig och grå.
Men hon kom dit en kväll för att överraska, när jag var småfull, hade hon kört tio mil i mörkret. Det var inte så vackert när det var på riktigt, inte lika vackert som i drömmarna jag skrev, om när vintern kom och vi tog på oss våra varmaste kläder och sprang nerför den långa kullen, ner mot det vilda havet, och händerna händerna, hur vi inte kunde sluta röra varandra med de kalla händerna.
I drömmarna jag skrev kändes inte kylan, mot skinnet, mellan oss.
Jag fick lift från Malmö, en annan gång, med en lastbilschaffis på speed som pratade oavbrutet. Om kukar, fittor och pattar. Han ringde en tjej hela tiden. Han skulle knulla henne i Varberg, sa han. Han släppte av mej i Trönninge och det regnade och utanför Rolles gatukök stod några småungar och tiggde godis av killar med EPA-traktorer.

Böcker till viss del skrivna om eller i det där huset på kullen