Ett härligt bokomslag

Jag gled förbi Bokmaskinen häromveckan för att hämta upp mitt ex. av Poesi på en dag 2012, sent omsider. Jag var sjuk den dag som denna årligt återkommande antologi med poesi och prosa kom ut sent i höstas och firades av i samband med ett releaseparty.

Sen blev jag tveksam om dikten jag medverkar med verkligen håller måttet, och hämtade inte ut mitt ex. av det skälet. Nu tog jag i alla fall mod till mig och hämtade ut boken (dikten jag har med heter "Mer eller mindre än 15 minuter" och handlar om en man som googlar sig själv - ganska sanningsenlig alltså. Nå, några fler dimensioner har den, den intresserade hittar den också i min nya diktsamling.)

Men det jag vill berätta om här är omslaget! Det är en helt genial bild av Jonatan "Plogen" Loxdal. Vi ser ett tjugotal pennbeväpnade händer som ivrigt sträcker sig mot en mittcirkel av ljus, som jag uppfattar det, en blå ljuskägla. Det är unga - eller något äldre - poeter som vill in i det "riktiga" skrivandet, som vill nå den där punkten av levande poesi, zonen av skapande där allt lyfts upp några snäpp och blir närmast viktlöst. Skrivarkursmänniskor eller autodidakter, alla längtar vi dit, till att bli ett med skrivandet, komma in i vad en religiös nog skulle kalla frälsningens zon, som finns, som är ett vinddrag. Som gammal Dylan-fantast känner jag genast igen förebilderna till denna bild. Det är Bob Dylans religiösa plattor Shot of Love och Saved som spökar här, som är en direkt inspiration till bilden. Omslagskonstnären har smält ihop dessa Dylan-omslag till en ny helhet, som gör mig lycklig, och jag blinkar igenkännande.

Mellan hoten från akademism och amatörism styr poeten vidare... religiös eller inte... Bob-Dylan fantast eller inte...