– Det är som språkmaterialistisk poesi va, att det skulle vara bra per
definition. Det är ungefär som att säga att man är centerpartist och att
man skriver centerpartistiskt. Så har det alltid varit med
medelmåttorna i litteraturen, att de söker sig till olika grupperingar
och bildar någon sorts ism. Det är idiotiskt.
Ur intervjun sköra rosa drömmar, med Stig Larsson.
På nättidskriften Rymden. En bra tidskrift - även utan Larsson.
5 kommentarer :
Tja, fast Larsson har ju missat att språkmaterialismen inte är någon gruppering. Ingen har sökt sig till den. Utom jag. "Don't mistake lack of talent for genius."
Ja ja, Var och en har sin historia. Det blir nog bra så.
Det är en ism som inte vill erkänna sig som en ism. Därav svårigheten att diskutera vissa poeters maktställning m.m.
Språkmaterialismen, alltså...
Och herr Larsson var väl postmodernist en gång i tiden, men det tycks han ha glömt ... De flesta konstnärer vill nog inte bli intryckta i olika -ismer – dels skapar det en ofrihet, dels vet man att den där -ismen kommer att bli omodern med tiden och då står man där som en föredetting med sina 15 minuter i rampljuset bakom sig.
Skicka en kommentar