På min väg till biblioteket i min nya stad.

Jag går hemifrån med ryggsäcken på axeln, den svarta gamla skateboardryggsäcken som är alldeles nerhårad av katterna, de sover på allt som man kan boa in sig i, vilket också gör att min mörkgråa vinterkappa är alldeles fluffig av beige katthår och ibland tror jag att jag har återfötts som Yetin, jag irrar yrvaket omkring i den nya miljön och letar efter en vän. Jag har två favoriter än så länge, den barnvänliga underbara haren och man kan se hur välklappad den är på den ljusa nosen, sen slingrar vägen sig lite och jag går förbi polishuset med den fantastiska väggväxtligheten, väl framme vid biblioteket går jag runt huset och hälsar på det underbara vildsvinet som sitter på en sockel till vänster om ingången, man måste gå fram och hälsa, böja sig ner lite för att se det finurliga leendet som gömmer sig under det stora söta trynet. Jag är oerhört förtjust i näbbar, trynen, nosar och snokar i allmänhet. Jag har verkligen näsa för sånt.