Över huvud taget har Aase Berg i kanske väl stor utsträckning blivit DN:s (och ett antal andra tidningars) språkrör vad gäller poesisyn, det är få andra röster som hörs än hennes och Anna Hallberg. Det enda som förvånar är att DN hoppar över den annars obligatoriska förhandsartikeln och går direkt på recensionen!
Vi som följer kultursidorna - en möjligen krympande skara - känner Aase Bergs idiosynkrasier och käpphästar vid det här laget; till exempel finns det vanliga angreppet på religion med i recensionen av Johan Jönsons mot.vidare.mot (som officiellt inte är utgiven ännu). Så här lyder det denna gång:
"Allt fler svenska poeter blir kristna och börjar tro på en övernaturlig befälhavare. Men Jönson kallar Gud för 'den senile sadisten'.
Paradoxalt nog gillar ju Aase Berg inte heller outsiderförfattare - hon ser det som ett romantiskt begrepp - samtidigt som hon lyfter fram författarsubjektets svåra situation i Jönsons böcker, och inte minst den nya.
OBS! Artikeln är välskriven vilket förlåter mycket. Men det är tråkigt att nästan inga skribenter utanför det anti-metaforiska etablissemanget gör sig hörda i spalterna.
3 kommentarer :
Den litterära ankommen blir allt mer inskränkt. Den svenska litteraturscenen borde snart förnyas.
En del människor är mycket intresserade av makt. Synd när de också är "intresserade" av poesi.
Själv tycker jag det är dags att fullständigt ignorera alla de här kotteristiska hierarkierna. Inkl. DN-kotteriet, så klart.
Men, som vår gamle utslitne vän Bourdieax sa, det kulturella kapitalet existerar. Och bör enligt mig betraktas med cool distans, typ stoiskt.
OBS, för höga hundan, jag har inget emot Aase Berg som poet, det lilla jag nu läst, men som självgod och trumpetande kulturmakt är hon bara omöjlig. Men möjlig i foträtaskor-Sverige.
Om nån vill fråga varför: I won´t be around ; )
Skicka en kommentar