Av tio deltagare var männen en lika liten minoritet, nämligen två stycken (Johan Heltne, Viktor Andersson) som antalet lyriker, som också var två (Sanna Hartnor och Lina Österman). Så här har det dessutom varit ett tag, om man ser till debutantologier, debutantaftnar etcetera, männen är i kraftig minoritet. Kulturmän är oftast i övre medelåldern, och marknaden verkar vara mättad, så många fler tillåts inte komma fram.
Skam till sägandes har jag ännu inte läst någon av de medverkandes böcker, jo, jag har läst utdrag ur Sanna Hartnors diktsamling Hamnen i Brombergs Blå blixt-antologi.
Bland de medverkande tyckte jag Pooneh Rohi (Araben) och Tove Folkeson (Kalmars jägarinnor) lockade mest till läsning efter presentationen. (Kalmars jägarinnor tipsar ju Malin om här nedan!) Lina Östermans mytologiska landskap för alla och ingen i diktsamlingen "Flodsökarna" gav i varje fall inte mig mersmak.
Annars är jag uppslukad av Hilary Mantels romanserie om Henrik VIII:s tid, levandegjord genom atmosfärer, dagrar, stoffer osv. Översättningen av Jesper Högström fungerar oftast väl (jag har inte jämfört med originalet) men jag undrar förstås på vilket sätt ordet "chopinsko" (För in de döda) hör hemma i 1500-talet.
Inte heller har jag ännu läst ut Johan Jönsons "mot.vidare.mot". Är det värt besväret?
2 kommentarer :
Chopine (osäker på om det verkligen heter chopinsko på svenska) var en enormt hög platådoja som var poppis bland damerna under renässansen. Den har alltså inget som helst med Frédéric Chopin att göra. Han hade garanterat något helt annat på fötterna när han hanterade pedalerna på sitt piano.
Lars
Tack för klargörandet.
Skicka en kommentar