Juholt, Suhonen och jag, del 1

På innerpämen finns en förteckning över medverkande personer och maktkretsar, med pilar dragna mellan dem. Vad är detta? En roman av Tolstoj eller kanske Dostojevskij, där det myllrande persongalleriet måste redas ut redan på förhand, så att läsaren kan gå tillbaks och orientera sig?

Stämningen i skildringen blir snabbt alltmer het och uppjagad. Samtidigt tickar ödesdramat på som ett urverk mot Juholts fall. Men uppgången var jag – känslomässigt – en del av. Hans installationstal bar också mina drömmar. (Och jag hade med en dikt i det nummer av Tvärdrag som delades ut gratis under s-kongressen då han valdes.)

Oerhört vital artikel idag i Aftonbladet av Håkan Juholt. En liten revansch.