Lina Hagelbäck-release på Rönnells

Lina Hagelbäck gjorde ju en strålande debut med prosalyriska ”Violencia” 2013, om jag minns rätt var den också utgiven vid årets början, precis som uppföljaren, ”Violencia och henns far” som kommer nu i dagarna. (Januari har börjat bli den nya, stora utgivningsmånaden för poesi, allt för att tränga igenom bruset!) Releasepartyt var igår på Rönnells… med vin, tilltugg och Lina-uppläsning, samt kanske lite för mycket av presentatören Dorotea Bromberg, med all respekt.

Lina är en karismatisk uppläsare av sin egen poesi (och nu även av hennes pappas, Jösta Hagelbäcks, vars texter finns insprängda i den nya boken och då tillskrivna den fiktiva karaktären Esra, som är Violencias far). Igår var ovanligt sprudlande och nervigt, på ett bra sätt.

Håller på och läser detta:

Min far en romantiker? En kontrast
till tyrannen jag minns. Hans kärleks-
dikt tar mig i sjok, underifrån. Jag
kan inte bedöma vad jag går igenom
när jag läser hans text. Alltid har jag
lovordat ensamheten men nu kän-
ner jag mig utblommad, följsam på
hallonvis med insjunkna fjäll. Det
är inte min önskan. Sitter jag egent-
ligen i ett annat rum och nackar
höns? /…/

Radfallen och avstavningarna är autentiska, ”Violencia”-sviten är ju uppställd som prosa om än med väldigt korta rader. Omslaget av Christina Isinger Carlgren är vackert och än mer kongenialt än det första. Lite Peter Dahl över färgskalan tycker jag.