Alla debattörer hade fram till dess skrivit seriöst och konstruktivt, om än från olika vinklar. Maltes bidrag mäler ut sig själv som ett tydligt beställningsarbete.
Han anklagar andra för att bedriva PR och positioneringsarbete, men det är han själv som gör det.
Här några korta punkter av min kritik: För det första nämner han ingen av de danska poeterna vid namn (men han påtalar att flera av dem är över 25).
För det andra nämner han ingen av sina meddebattörer vid namn. En av dem kallar han en "nittiotalist som skriver oslipad talspråklig poesi". De enda han nämner vid namn är några svenska poeter, nämligen Jenny Wrangborg, Athena Farrokhzad och Johan Jönson. Dessa omtalar han som någorlunda säljbara ("bredbara") och folkliga poeter. I fallet med Jenny Wrangborg stämmer det definitivt.
Men lägg märke till en sak; Malte nämner även sig själv. Detta med den luriga formeln "Ingen av oss är under 25, förstås". Ingen av oss? Plötsligt räknar Malte in sig själv som en av de folkliga poeterna utan att läsaren riktigt hinner uppfatta hur det gick till. Han skriver in sig själv i sammanhanget på ett så omärkligt sätt som möjligt.
Allt detta vitsande om margarin och bredbar står mig upp i halsen! De danska poeterna jämförs med en margarinfabrik. Lägg märke till att margarin är ett surrogat för äkta smör. Om Malte vill vara "bredbar" på detta sätt så är det upp till honom, men jag skulle betacka mig för sällskapet.
Efter detta inlägg tystnad och paus.
P.S. Ser att Aase Berg har skrivit en recension som också är ett slags inlägg om den danska poesin där hon passar på att svepa till den svenska poesidebatten. Hon anklagar - helt samkörd med Malte Persson - de unga poeterna för att vilja bli "curlade av Bonniers". Men vad ihåligt det låter här! Varför låter hon och Malte Persson sig ges ut av Bonniers då, och varför vill hon att andra inte ska bli utgivna av dem eller andra storförlag? Dörrvakter (och hisspojkar)!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar