Vi barn från Bahnhof Zoo (gamla versionen)

i det hypnagoga tillståndet

mellan sömn och vaka

finner jag mig duka upp ett altare

med diverse artefakter

från min ungdom

böcker och filmer med en ”farlig” –

ibland också sentimental –

utstrålning

 

främst bland dessa

Christiane F:s Vi barn från Bahnhof Zoo –

på ett annat spår

kommer Paper Moon in

berättelsen om två småskojare i

depressionens 30-tal,

spelade av Ryan O’Neal

med dotter Tatum O’Neal

 

resten av bilderna sjunker

undan i en drömlik dimma

men jag anar närvaron

av levande tarotkort och

mystiska djinner

 

finner jag mig sittandes

med Bahnhof Zoo

en film som jag inte sett

sedan premiären i Stockholm 1982

tala om att flirta med faran!

det är vad

huvudpersonen med samma namn

som författarinnan gör

minderåriga eller snarare barn flockas

runt centralstationen i Berlin

droger droger droger

musik musik musik

man kan referera till

svenska Ett anständigt liv

men det här är både

glamouröst och hemskt

på ett sätt

Stefan Jarls film

inte är

som jag minns det

och över alltihop vakar

Bowies olikfärgade ögon

 

konstaterar jag det

ofrånkomliga

i att ett utrangerat

och slitet biblioteksexemplar 

av boken om livet på Bahnhof Zoo

betingar ett pris av 859 kr

på nätantikvariatet

jag trycker på köp

och sedan är det

enda exemplaret

av mina mörkaste

ungdomsdrömmar borta

för alltid

 

fem år senare 

räknat från början

av den här dikten

kommer jag

efter

till Berlin

jag åker naturligtvis tåg

och jag letar – mer eller mindre

omedvetet –

efter den gamla, filmade versionen

det intryck den gjorde på mig en gång

skuggorna är på plats

över

bangården

när jag kliver av

i det ödsligt hårda

en västerländsk metropol

med pappskivor som sovplatser

åt barnen

jag visste inte;

det skulle komma hit också