Det är märkligt ibland hur man minns, Det vill säga; hur väl man minns. Ofta skriver eller tecknar jag (det är för mig samma sak) på fri hand och bekymrar mig inte vidare om perspektivets sanningshalt. Jag utgår på något sätt från att uppstår det någon likhet så bär också texten på en sanningshalt. Ni känner avdriften som något som kallas poetisk frihet.
Så satt jag, som så ofta, en morgon och samlade ihop det jag mindes och föreställde mig i samband med min bortgångne vän Peter Lindforss, Denna gång hade jag blicken fokuserad på hans möten med Lill-Babs Svensson, för där måste ju ha förekommit sådana. Jag visste att han översatte sångtexter från engelska till hennes krogshow betitlad ”Hon är jag” Jag visste att tiden var runt 1985. Däremot visste jag inte att platsen var Hamburger Börs. Ändå skrev jag det, som en självklarhet, i den dikt jag arbetade med.
Det kändes som en
nödvändig detalj för att levandegöra dikten. Nu när jag efter många år återser
Olle Thörnvalls essä om sin vän Peter Lindforss, Ur en tunn biografi (i En
gång i staden, Ellerströms, 2000) inser jag att jag har valt rätt. Platsen Hamburger
Börs för krogshowen bekräftas av Olle som själv var showens översättare jämte
Peter även om han höll en lägre profil.
Jag hade och har helt enkelt en (föga märkvärdig) förmåga att gissa rätt när inspirationen står framför mig och visar vägen. Nu var det kanske inte en så svår gissning denna gång och sant är att jag måste ha sett uppgiften någon gång. Men sanningshalten i detta jag skrivit utan att ha fakta aktuella leder mig till tanken att även resten av dikten kan vara sann, i konstnärlig trovärdighetsmening, och det är väl det enda som egentligen räknas. Jag såg helt enkelt scenen framför mig. Läs (eller läs om) min dikt här på min andra, smalare blogg Det privata blir personligt,
Olle Thörnvalls
essäbok En gång i staden rekommenderas till läsning,
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar