När Peo Rask skriver om samhällets orättvisor gör han det inte i första hand känslomässigt eller konstnärligt individualiserat utan liksom sammanbitet och principiellt, som en som inte längre tror på de vänsterlösningar som samtidigt är de enda som står till buds. Ändå är hans tonfall pålitligt och tilltalet trovärdigt.
I hans nya
diktsamling, Musik för marknadssvaga (Black Island Books, 2023), blir
dikterna mest till bruksdikt men orden biter hårt.
Baskettemplet, halleluja,
fredagar
start 19:04
Omvända
världen
Mestadels
vit publik
gläds
åt spelarimporter
Blir
det hemmavinst?
Och
frågan som inte ställs;
Vem
städar toaletterna?
Jag undrar om Peo
själv vet hur många böcker han har gett ut i olika genrer, mest poesi (enligt
förlagets hemsida rör det sig om ett 40-tal titlar,) Hans tematik kretsar ofta
kring marknaden, CV-skrivande och liknande, En respekt för utslagna människor
är en etik som kommer till uttryck i den här boken.
Peo Rasks poesi behövs, även om den vacklar mellan att gestalta den enskilda, utslagna individen och att ta det större strukturella greppet, Jag vet inte om det blir någon skönskrift och en del av slangorden ter sig mer än lovligt snabbåldrade. Ändå känns det värdefullt det han gör.
Jag säger fortsätt
men ta gärna ett steg till ut i ett språk som överraskar med bilder på en ny
frekvens.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar